TROLL!

Jag har kanske inte varit helt ärlig mot er... Jag borde ha berättat... men det är så svårt. Man vet inte hur folk kommer att reagera. Men det känns ändå som att det är viktigt att ni vet. Okej, nu säger jag det: Jag är egentligen ett troll! Ja, så var det sagt. Igår var det trollmöte och trollfest i skogen. Vi firade gammeltrollet som fyllde 500 år förra året. Vi har inte fått till det innan, men nu blev det äntligen av. Det var jag, som är yngst med mina 300 år, G som är 400 år, U som är 400 år och T som är 510 år. Vi hade jätteroligt och mysigt. Några slemmiga sniglar käkade vi som godis. Mums! Paddbröd, blodsoppa med klumpar av kråkeblod, sotkaka och konstiga gula frukter med pressade sniglar var annat som slank ner.
Vi grejade med trolldeg, påtade, pysslade med ädelstenar och annat kul. Vi hade en riktigt lärorik och avslappnad dag i skogen.
Några människobarn såg oss där vi satt i skogen, och de ville gärna titta närmre på oss. Men deras föräldrar tittade bara konstigt på oss och ville gå därifrån så fort som möjligt. Varför är människor sådana? Allt som är annorlunda är konstigt och farligt.
Vill alla människor att alla ska vara likadana??? Varför??? Det är ju så häftigt med mångfald! Varför kan vi inte alla bara försöka se det som är gott hos alla människor? Människor har mycket att lära av trollen.
Här är vi på väg hem från vårt möte. Gammeltrollet går sist med den långa vackra blå svansen. Hennes älsklingsfärg är blå!
Här är det trollet G som sitter och påtar. Jag är oerhört avundsjuk på hennes vackra luva. Jag vill också ha en sådan. Visst har hon också en vacker svans - den är så tjock och mjuk.

I onsdags hade vi lärstämma i Hjo och jag fick lyssna på en jättebra föreläsning med Eva Gagneus om det mänskliga mötet. Det var mycket bra och intressant. Jag satt med tårar i ögonen väldigt ofta under den timma hon föreläste. Och om något berör så -då sätter det också spår! Det var också väldigt intressant att besöka de seminarier som fanns med, man fick inblick i de andra skolornas arbete. Det tycker jag är jätteviktigt! Annars blir vi bara som egna små öar som bara tror oss veta hur de andra jobbar.

Pratade precis med A. Har lite ångest över att det kommer att dröja lääänge innan vi kan träffas. Och inte har vi hunnit träffas det senaste heller. Har inte förberett Mallan på att hon blir utan bästa kompisen ett tag framöver heller... Vet inte riktigt hur jag ska säga... För henne kommer det att kännas som en evighet. Jag tror att hon kommer att få ont av saknad...på något vis. Hon verkligen älskar honom. Nu sitter jag nästan här och gråter bara jag tänker på det... Och det är egoistiska tankar - för just nu är jag ledsen över att vi inte kommer att träffas på flera veckor! Ledsen över att JAG ska vara utan dom. Hm... Det är ju synnerligen egoistiskt.
Vilken prövning detta är för hela deras familj! Men jag vet att om det är några som kommer att klara av det så är det dom! Och vi får försöka hjälpa så gott det går. Lillfaddran kan ju få vara här en del t.ex. Men det är svårt att tänka sig vad hela denna operation egentligen innebär. Fast resultatet blir ju gott - och nödvändigt!
Kommer i alla fall att saaaaaaaakna dom!


Avslutar idag med en bild på min M. MIN M! Love you! Pöss!