...som flickan sa!

Vår vän M har en viss förmåga att alltid finna sig och få sista ordet i alla diskussioner. Jag jobbar verkligen på att ge honom ett visst motstånd i detta, men brukar sällan lyckas. En hysteriskt rolig grej han brukar avsluta dialoger med är ...som flickan sa. Vilket kan bli skitkul för det mesta - särskilt om man har snuskofantasi som jag! =)
Exempel:

Oh, my God what shall I do with this? ...som flickan sa!

Oj, vad kort den är! ...som flickan sa!

Ibland tar det tid! ...som flickan sa!

Ja, ni hajjar... Det här är kul humor tycker jag! Lite lagom underfundig.
Apropå humor så hade jag och A en rolig msn-dialog häromdagen som blev mycket skojig - dessutom ringde A upp och så skrattade vi ihop, det var verkligen bara det telefonsamtalet handlade om, SKRATT! Och det var så gött!!!

Igår var jag och M på 40-årskalas i Hjo. Jättemysigt och roligt. Lite mycket snapsar för min del bara. Ska inte snapsa... Inte bra!
Fast M tyckte att det var mycket roligt - särskilt idag när jag har varit som en zombie och mått sådär...
Bra liveband var det - hade ingen aning om att en viss annan M spelade bas i ett band! Kul att lyssna på!
Jag är rädd att jag blir lite väl intensiv när jag dricker... lite på liksom... sms:ade sönder två vänner (stackars dom) som nog aldrig sett mig på lyset... hm... Ber om ursäkt för det! Sms-terroristen det är jag det! Är ju ganska bra på det i nyktert tillstånd också...

(OJ, nu gjorde Spanien mål! Cumpleaños Feliz España!)

Har lyssnat ganska mycket på vemodige Winnerbäck ett tag nu, och tycker han är riktigt bra. Har egentligen inte gillat honom förut, utan upptäckte honom ordentligt i höstas. Nu har jag två skivor och jag gillar hans texter skarpt. Han är poetisk på ett rakt-på-sak-sätt. Inget rosenrött dravvel. Ta t.ex. den här refrängen:

Jag vill gå hem med dig, jag vill bara gå hem med dig
innan eftertänksamheten har raserat hela natten
vill jag gå hem med dig, bara gå hem med dig
genom vårens första rodnande natt.

Det är väl förmodligen så det känns när man står där och vill ha med nån hem och bara vill ha nån att vara nära... typ... Vad vet jag om det egentligen? Ingenting alls, men jag har en bild av att det nog förmodligen skulle kännas så om man varit singel ett tag...
Eftertänksamhet ja... tur att det finns. Tänk om man vore helt impulsstyrd hela sitt liv och gjorde precis vad som föll en in. Kanske är det så att man missar en massa sköna och trevliga upplevelser bara för att man inte följer sina impulser...
...MEN, man har förmodligen ett lugnare liv med fler vänner om man är lite mer eftertänksam.
Tänk om jag följt mina impulser...hm... då hade jag... ... och så hade jag ju.. ... och dessutom hade jag... när vi... ...och sen hade han.... ...TUR att man har lite kontroll över sig själv.

Fast impulsen att käka sött har jag haft supersvårt att kontrollera. Utom när jag var gravid... och så nu. Det funkar faktiskt riktigt bra. Jag känner att jag mår bättre och hoppas att det märks på vågen.
Är inte modig nog att ställa mig på den, för om den visar att inget har hänt är jag rädd att jag ger upp...igen...
Så jag ger det några veckor till innan jag ställer mig på vågen.

Förresten - lagen om alltings jävlighet finns faktiskt! Tro mig - jag vet! Har nu konstaterat det efter några års studier av fenomenet. För jävligt är det!