Men jag klarade mig igenom den besiktningen. Skönt! Tre år till nästa gång.
Sedan var jag på vårdcentralen för att ta en massa prover och kolla läget. De proverna visade sig också vara helt ok, men självklart är ju mer nedåt på vågen väldigt önskvärt. MEN, det är väldigt skönt att se att alla de där medicinerna jag trycker i mig faktiskt hjälper kroppen att fungera bättre. Synd att de ska behövas bara. Det är ju bara mitt eget fel att de behövs liksom.
På jobbet har det också varit hälsoundersökning. Företagshälsovården och vårdcentralen tycker inte helt lika... och jag väljer att lyssna på min diabetessköterska i första hand.
Jag hamnar alltid på helt kassa nivåer när det gäller det där cykeltestet. Varför har jag egentligen inte riktigt fattat, för jag tycker inte på nåt sätt att det är jobbigt. Men min kropp har snabb puls och då försämrar det läget.
Jag har, och har alltid haft (så länge de har haft koll på min puls) ganska hög vilopuls. Vad man kan göra åt det vet jag inte riktigt, men gissar att träning är enda möjligheten att sänka den.
Nåja, jag vet ju att jag inte är i toppform på något sätt. Träna, träna , träna är det som gäller. Och nu helst bygga muskler också.
Mallan har vi också fått åka till vårdcentralen med. Träffade en kanonbra läkare som verkligen fattade läget och kunde lugna henne. Hon har med största säkerhet migrän. Hon får förvarningar av typen synstörningar, domningar i arm och kind/käke, sluddrigt tal, kraftig ensidig huvudvärk och illamående/kräkningar. Läskigt förstås, och många tankar som rör sig i huvudet när man mår konstigt. Nu vet vi hur vi kan göra när det händer igen, och så får vi se om vi kan häva det på detta sätt - annars får vi utreda vidare kring vad som utlöser anfallen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar