Att blotta sig...

Det där läskiga jag gjorde i måndags... det var att jag visade upp mig för andra amatörfotografer. Det var att blotta sig rejält och jag har flera gånger tackat nej till detta uppdrag. Till slut tänkte jag att det nog var dags att utmana sig själv, men det har jag ångrat många gånger. Jag valde med stor vånda ut ett gäng bilder, i flera omgångar. Gick igenom dem igen och tyckte inte att någon bild kändes bra nog att visa upp. Löjligt kanske ni tycker, men det är för mig en himla skillnad att visa bilder för någon jag fotograferat som har personlig anknytning till bilden - de relaterar till bilderna på ett helt annat sätt än människor som inte alls är känslomässigt engagerade i fotona. Dem måste man liksom få att gilla bilderna ändå... Så jag har på riktigt tyckt att det varit väldigt jobbigt inför denna bildvisning, och varit rejält nervös. Såhär i efterhand känns det bra, och jag är en erfarenhet rikare. Jag kan konstatera att jag inte är en särskilt teknisk fotograf, och jag har urtaskig koll på vilka värden jag haft när jag fotat osv. Sånt har min hjärna inte plats för... eller snarare - det intresserar mig inte tillräckligt för att lägga på minnet...tyvärr...

Här är i alla fall några av de foton jag valde att visa... samtidigt som jag berättade om varför foto är viktigt för mig och varför jag fotograferar.