Idag är det Mallans födelsedag. 16 år. Ja jösses.
Det var längesedan jag hade nåt att skriva om. Men nu har jag så mycket att skriva om att jag inte vet vart jag ska börja.
Kanske med kollektivliv i båt? Funkar finfint bara man har överseende och inser att man själv kanske inte alltid är roligast att umgås med. Och fast jag tycker att det är vääldigt skönt att vara för mig själv, så åker man från kollektivlivet och känner sig lite tom. För det blir intensivt i några dagar och sen tillbaka till vardag igen. Konstig känsla.
Skulle inte funka med alla. Bara med sådana man kan vara sig själv med. För hur det än är så inser man ju att man kanske inte är riktigt så smidig som man önskar att man vore.
Är mycket tacksam för att ha möjligheten att vara så mycket mig själv som går i vänners sällskap.
Tre år har gått sedan Törebodafestivalen 2015 - så nu var det dags igen. Och det var lika bra - eller bättre. Många bra artister och shower! Mest nöjd är jag över att äntligen ha sett Lars Winnerbäck. Jag är inte en sån där hysterisk publik, men kände att jag stod och lyssnade och sjöng med och såg allmänt fånigt salig ut. Och vissa textrader i Elegi går rätt in i hjärtat och trycker upp tårarna i ögonen.
Jag fick en helt annan upplevelse av Hosianna också. Det var mäktigt! Hela scenshowen var mäktig. Men det får jag skriva mer om en annan dag. Nu sömn - jobbar i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar