Visar inlägg med etikett pedagogik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett pedagogik. Visa alla inlägg

lördag 30 april 2011

Årets kvinnliga pedagog 2011

I torsdags kväll var jag med om nåt väldigt roligt. Jag fick den stora äran att följa med på föreningen Sigmas årsmöte och där ta emot deras pedagogiska pris. Så roligt och bra för självkänslan! =)
Efter vanliga årsmötesförhandlingar fick vi lyssna på Eva Fager, som är vice ordförande i Europeiska kvinnors lobby, The European Women´s Lobby. Hon berättade om kvinnors situation i övriga Europa, och man kan helt klart konstatera att vi i Sverige har det väldigt bra. Man tror ju kanske att EU-länderna har likartad syn på kvinnan, men så är det definitivt inte. Norden ligger långt fram i jämställdhetsfrågor, men i t.ex. Tyskland som vi har så nära oss finns åsikter som jag nästan studsade av att höra. Legaliseringen av prostitution är ju bara en sån sak...

Organisationen arbetar för:
  • Jämställdhet mellan kvinnor och män
  • Stärka kvinnors villkor både provat och offentligt
  • Uppmärksamma kvinnors olikhet (kvinnor klumpas ofta ihop och generaliseras som grupp, "så här är kvinnor, och detta tycker kvinnor om")
  • Motverka stereotypa förhållningssätt
  • Arbeta för kvinnoperspektiv inom alla politiska områden

Eva fick ta emot en ros (en av symbolerna för Sigma och DKG)

 Årsmötet ägde rum på Skövde golfrestaurang, och dit återvänder jag gärna! Inte för att spela golf dock, för det är ett intresse som inte får plats tidsmässigt i mitt liv. Golf tar en massa tid, och den tiden har jag verkligen inte. Men äta på en golfrestaurang kan jag! =) Det var jättfint och fräscht, supergod mat (delikatesstallrik), och till kaffet en hjortronpannacotta med tryffel till. Mums!
Rekommenderar er att åka dit, och funderar på om man kanske kan ta med kollegorna dit nån kväll... =)
Hade verkligen inte ens en aning om att det fanns golfbana så centralt i Skövde. Fint som bara den! Fanns tydligen en massa fina promenadstigar man kunde vandra på.

Såhär glad (och vindögd) blir man av att få ett pedagogiskt pris! =)
 Jag var som sagt där för att få ta emot ett pris, då jag blivit nominerad av den kvinna vars tjänst jag fick när jag blev anställd i Korsberga skola. Hon är en mycket duktig pedagog (och konstnär), och hon är då med i föreningen Sigma som är en förening för kvinnliga pedagoger och har sitt säte i Skövde. Den bildades 1989, men är en underorganisation till The Delta Kappa Gamma Society International som funnits betydligt längre och bildades i USA. DeltaKappaGamma har flera grupper i Sverige, tror faktiskt att de sa att Sverige är ett av de länder där det finns flest medlemmar, förutom USA då.
Här är jag och frun till mannen som designat mitt fina silversmycke som jag fick! En färgstark sympatisk kvinna som man genast tyckte om!
 Jag skrev ett brev till dem där jag beskrev mitt arbete med IKT i skolan, och de tyckte att det verkade jätteintressant och valde ut mig som deras pristagare! Jag är GLAD och jättestolt!
Jag och Sigmas ordförande

Namnet DELTA KAPPA GAMMA, DKG
är bildat av initialerna i de tre grekiska ord som står för Lärare, Nyckel, Kvinna
D - Didaskoloí = Lärare
K - Kleidoukoí = Nyckelbärare
G - Gynaikes = Kvinna
vilket kan sammanfattas som

"Kvinnliga pedagoger i nyckelposition"

Även jag fick ta emot en ros, så vacker!!!

 Jag fick en fin röd ros (symbolen för DKG) och en vacker silverbrosch som föreställer en bok med de grekiska bokstäverna Delta Kappa Gamma. Broschen är designad och tillverkad av Bengt Gunnar.
Min silverbrosch!
 Här nedanför kan ni läsa om priset och motiveringen till att jag vann. I höst ska jag få föreläsa för Sigma om mitt arbete, och jag hoppas att jag kan välkomna dem i Korsberga skola så att jag får möjlighet att visa jobbet på plats i "mina lokaler".

Tack Sigma, och TACK Karin!!!

fredag 11 mars 2011

Ken Robinson har en plats i mitt hjärta!

Jag sitter och kollar på kvällens Skavlan, som har besök av Ken Robinson, en tänkare inom pedagogiken. Åh, vilka goda tankar han har! Ni får bara inte missa detta program!!!

Fram för fler bra tänkare inom pedagogiken. Som tänker som jag alltså ;-D

måndag 31 januari 2011

Diagnos: B-A-R-N

Den där ungen måste ha en bokstavsdiagnos, hör jag mig själv säga. Min hustru håller med och föreslår B-A-R-N.
De sprider sig, bokstavsdiagnoserna, och då menar jag: i allmänt tal, i tankesätt. Så snart man stöter på en exceptionell kreativitet, ett starkt temperament, ett extremt konstnärskap där självuppoffring verkar bo granne med självförhävelse - eller överhuvudtaget en motivation utöver det vanliga - är det risk att tanken infinner sig: varning, bokstavsdiagnos!

Bokstavsdiagnoserna, det är ju vår rekryteringsbas, säger skrattande en lärare på en av Sveriges konsthögskolor när jag för ämnet på tal. Kanske är det verkligen så, eller åtminstone i någon mån så, men i dte längsta bör vi nog hålla fast vid bokstavsdiagnoserna B-A-R-N, M-Ä-N-N-I-S-K-A, konstnär. Eller bandyspelare. Bergsbestigare. Homo ludens.

Mikael Olofsson (GP Söndag 30 januari 2011)

Min kollega hittade detta och jag bara jublar! PRECIS så tycker jag också!!!

lördag 17 januari 2009

NU vet jag!

Jag har testat att sälja smink, plastburkar och annat krafs... Men efter den gångna veckan vet jag vad det egentligen är jag vill "sälja": PEDAGOGIK!
Det är så himla roligt att utbilda andra pedagoger och diskutera pedagogik tillsammans!
Det känns som att jag har saker att förmedla - som andra uppskattar! Och det är roligt! Sedan blir man ju skeptisk till deras utvärderingar... Skriver de verkligen vad de tycker, eller skriver de bara lite snabbt så att de ska bli klara och struntar i att ta upp negativ kritik? Jag brukar alltid försöka att vara ärlig i mina utvärderingar och uppmanar mina kursdeltagare att vara det också - för om jag inte får veta vad de tycker så vet jag ju inte vad jag bör ändra på.
Frågan är: Vågar de allra flesta vara ärliga? Tycker man att en utvärdering är viktig eller bara onödigt arbete?
Hur som helst - om de inte kommer med negativ kritik så får de skylla sig själva!

En dag tillsammans med klassen hade jag denna vecka. Det var en härlig dag - men man inser ju att man blir något tröttare av att jobba med barn en hel dag jämfört med att ha lärarutbildning en hel dag.

Eller så kanske det var mötet som gjorde att man blev trött. De var så snälla och tryckte på alla våra goda sidor och allt vi gör bra. Och det kändes inte som att de gjorde det för att linda in sitt budskap - det kändes ärligt uppskattande. Men själv är det ju lätt att hamna i " vad gör vi för fel?". Men man får väl hoppas att man gör så gott man kan. Och tyvärr kommer man nog alltid att känna att man kunde gjort på något annat sätt, och att det alltid går att göra mer och mer och mer och mer och mer och mer och mer och mer...

Till sist...
Idag går mina tankar till M & T som fått vara med om det tyngsta man kan behöva bära som förälder.