fredag 4 april 2008

Soteringsövning...


Vad är det som gör att vi människor vill sortera och dela upp saker? Jag lär mina elever att sortera efter olika egenskaper, eftersom det är en viktig färdighet i matematiken. Men i skolvärlden, och samhället i övrigt, sorteras också människor hela tiden. Varför har vi denna vilja att sortera och placera i olika fack? Vad är det som gör att vi strävar efter det???
Jag kan ju vara fly förbannad över att det är så, men jag gör ju också det emellanåt. Fast kanske mer i det tysta... inuti mig själv.
Det stör mig, kopiöst! Jag önskar att det kunde vara så att alla barn kom till skolan och möttes där av många vuxna som kunde stötta dem utifrån de förutsättningar som de har, utan att behöva stämplas som dockan i Disneys Tomteverkstad.
Ibland undrar jag om jag kanske skulle arbeta med något annat... för det här kommer alltid att vara skitjobbigt för mig, och jag kommer aldrig att riktigt och fullt ut förstå. Det finns ju många föräldrar (och barn) som är hjälpta av sin diagnos och upplever det som en lättnad att få veta "vad som är fel". Är det kanske inte samhället runt omkring barnet som är "fel"?
Man måste ha diagnos för att få hjälp i skolan - det är ju för f-n för j-vligt!!!!!!!!!
Mitt yrke innebär ju att jag ska möta varje barn där det befinner sig. Oavsett diagnos eller ej. Att det sedan krävs många vuxna i skolan för att det ska fungera är ju en självklarhet. Tyvärr är ju det inte prioriterat att lägga pengar på fler vuxna/pedagoger i skolan.
Så då kanske man ska gilla läget?
Som förälder känns det nog så i alla fall.

Men fotograf kanske jag kan vara? Betrakta världen genom en kameralins... Jag ÄLSKAR min Nikon!!!

Eller ha en liten hantverksaffär... det vore också roligt! Kanske inte så lönsamt - men skönt för själen...

Men jag ÄLSKAR ju mitt jobb också, och alla barnen! Och om föräldrarna vill placera i fack, så kanske det är det bästa just då... Det borde jag kanske inte lägga mig i...

En diagnos behöver ju inte heller vara livslång, den ska ju utvärderas kontinuerligt.

Usch, jag vet inte vad jag tycker... Men allt är ju inte heller svart eller vitt!

Mer kärlek och medmänsklighet i världen! Respektera alla människor!
Mindre sorteringsövningar... i alla fall när det gäller människor...

Inga kommentarer: