Spännande möte

I söndags lade jag spår till hundarna. Väl tillbaka vid bilen kände jag mig iakttagen - och där stod hon. En vacker älgko med alla sinnen på spänn. Jag vågade knappt röra mig först, men insåg att jag bara MÅSTE försöka fotografera henne, så jag tog snabbt fram kameran från bilen, och hon stod kvar. Lika orörlig som en staty. Hm... tänkte jag - det måste finnas en kalv i närheten. Men jag såg ingen.

Jag bytte position men såg fortfarande ingen kalv.  Många foton hann jag ta, innan hon började röra sig.

Och då fanns ju kalven där! En mamma som beskyddar sitt barn genom att leka staty en lååång stund (eftersom hon inte riktigt visste vad jag var) - det är kärlek det!

Tyvärr kan man inte skydda sina barn mot allt.
Min dotters senaste blogginlägg visar på det. Hon har pga att hon har haft lite jobbigt med läs/skriv, fått göra en del tester, ITPA och LOGOS. Vi har hela tiden sagt att det är för pedagogernas skull som hon ska få göra detta, för att de ska kunna ge henne den hjälp just hon behöver. Men ändå ser hon det som att det är fel på henne. Igår sa hon; det känns som att de vill kolla om jag är dum i huvudet.
Jag är helt säker på att pedagogerna som gjort detta inte alls har framfört det på det viset - utan det är enbart hennes egen upplevelse. Men det är illa nog. Jag har lovat henne att det inte blir några mer sådana tester. Nu får jag stå för det. Så är det...

Och då tänker jag förstås på alla elever jag haft som också fått göra tester. Hur upplevde de detta? Vi kanske borde tänka till i skolan och fundera på vad vi håller på med. Kan man göra på något annat sätt?