Påsken

Påsken är här, och varför vi firar den och hur vi firar är olika. Såg precis en bra dokumentär på SVTplay om påsken där man fick se mycket gamla filmsnuttar. Kul!

Igår såg jag första delen i The Bible, som då bl.a. handlade om Abraham och Moses. Tanken slog mig att de männen säkert hade hamnat inom psykvården om de gjort nåt liknande idag.
Se detta framför er:

- Jo, jag såg en brinnande buske - jag lovar!
- Jaja, Mose. Men sedan såg du havet dela sig, stentavlor bryta fram ur berget, vatten förvandla sig till blod osv. Hur mår du egentligen? 

eller...

- Abraham - du är anhållen för anstiftan till mord på din egen son. 
- Nej, men Gud krävde ett brännoffer.
- Du band fast din egen son och tänkte döda honom och offra honom.
 - Ja men Gud prövade bara min tro.
- Jojo... Du ska få genomgå en rättspykiatrisk undersökning.

Tro är svårt. Innebär den kristna tron att jag måste tro på alla berättelserna i bibeln? Eller kan jag välja själv vilka jag tror på? Kan jag tolka dem på ett symboliskt sätt eller ska jag se dem som att det som står verkligen har hänt?
Ja, inte vet jag. Faktum kvarstår att religion i världen vill verka för kärlek. Vad jag vet så innehåller i alla fall alla världsreligionerna ett kärleksbudskap. Ändå är religion orsaken till många krig.  Eller inte religionen i sig kanske, men människors tolkningar och användandet av religion som maktmedel.

Jag tror på människan! Jag tror hon vill och kan!  för att citera Tommy Nilssons låt.



Mallan undrade varför hon inte fick se The Bible. Det var ju t.o.m. varningstext på svtplay konstaterade hon och tyckte det var konstigt. "Det är ju bara bibeln. Bibeln är ju inget farligt".
Bibeln innehåller ju mycket hemskheter. Särskilt gamla testamentet. Ondskan har ju alltid funnits. Inget som ökat pga av TV, datorer, tv-spel eller t.o.m. serietidningar som det hävdats genom åren. Nej, den finns i oss alla. Vi måste hantera den allihop.