Tomtar på tork!

Idag kom det mer snö igen och minusgraderna regerar. Så utomhustomtarna fick flytta in i duschen för att torka till sig innan de ställs i sin vinterdvala. M undrade hur länge de skulle stå där, för han tänkte minsann duscha och ville inte ha tomtar som stod och spanade på honom då. Hahaha!

Hur gör jag för att fokusera?

För att fokusera måste jag skriva ner och dokumentera. Är jag på föreläsning så måste jag anteckna för att hålla fokus. Så var det under skoltiden också.
Och ska jag hålla fokus på en film eller när jag kollar på TV så måste jag ha nåt annat att göra samtidigt.

Att ha en kalender att skriva upp saker i är nödvändigt. Brukar använda mig av www.personligalmanacka.se så att jag får kalendern precis som jag vill ha den. Massa plats för listor t.ex. =)

Bästa stället att vara på

Det finns många ställen att trivas på! Hemma, i skogen, i trädgården, vid en sjö, vid havet eller "i en bok"...

...men bäst ändå är nog att vara i husbilen! Jag längtar efter att starta husbilssäsongen!

Skogsterapi

Att traska omkring i skogen är terapi om något. Dofter. Ljud. Att få trampa omkring i terräng där man får kliva över stock och sten. Med en kamera i handen blir det än bättre. Love it!

Men det får gärna bli lite varmare nu tycker jag...

Alla behöver...

.....kaffe, rödvin och bra böcker. :-)

Kanske kärlek och omtänksamhet är ett bättre svar, haha. Och en och annan bulle. 

Saker som gör mig exalterad

Jag är nog egentligen ingen person som lätt blir exalterad... I alla fall inte så att det syns särskilt mycket.
Jag kan bli exalterad av att vara på konsert. T.ex. när vi såg Twisted Sister på Törebodafestivalen. Eller Winnerbäck. Men du kommer inte se mig stå och skrika eller försöka ta mig upp på scenen. Jag blir nog mer exalterad inombords.

Jag blir också exalterad av att få syn på vilda djur som jag kan fotografera. Eller överhuvudtaget att ha kameran med sig när det ges tillfälle till kanonbilder! Det kan jag bli exalterad över.

Fotboll kan jag också bli exalterad över... när det går bra! Haha...

Vad krävs för att vara min vän?

Tålamod...

Jag är superdålig på att höra av mig. Tyvärr.

Jag tycker också om att vara själv emellanåt. Så det är inte alltid jag är så sugen på att umgås. Om man kan tycka att det är okej så kan man vara vän med mig.

Sedan uppskattar jag ärlighet och att det inte behöver vara så himla komplicerat att umgås.

Det krävs dock att man har en människosyn och värdegrund som passar ihop med hur jag tänker.

Här är ett gäng kompisar som har stått ut med mig i... hm... tror det blir 24 år i år...

Något om mig som jag inte brukar tala om för människor...

...vore väl dumt att skriva här egentligen? Kan ju finnas anledningar till att man inte pratar om det med andra.
Finns ju en hel del teman som man inte brukar prata om. Kanske synd egentligen för troligtvis skulle vi upptäcka att vi har mycket gemensamt. Å andra sidan vill jag ju inte veta allt om alla andra, så varför skulle jag prata om allt om mig?

Hm... vad pratar jag inte med människor om som jag skulle kunna skriva om här?

Jag vet faktiskt inte.

Att jag hatar att åka och handla kläder kanske? Att stå i provrum gör mig totalt apstressad och irriterad. Främst för att man letar och letar och letar och så är det ett plagg av 20 som passar. Sjukt störigt. Så sådana shoppingturer är inte min grej alls. Är en ganska trist väninna på så vis. Eller praktisk väninna beroende hur man ser det. Jag väljer ju hellre att bära andras kläder fram och tillbaka...

Min storlek är ju för övrigt ett ämne jag gärna skämtar bort. Men för mig är det inget kul att visa upp sig i badkläder osv. när man vet att man är stor och känner sig obekväm med det. Man vill ju gärna känna sig snygg. Det gör jag sällan. Fast det är heller inget jag lider särskilt mycket av. Men så är det i alla fall.

Ansiktsbilder kan ju funka fint... särskilt med lite "bra vinklar"...

En typisk handlarlista...

Såhär kan en typisk handlingslista se ut för mig... om jag någon gång lyckas få med den till affären. Väldigt sällan är den med utan hänger kvar på kylskåpet.
Dessutom är listan sällan särskilt detaljerad... så det är lika bra att köra utan... :-D

Vad vill jag ha mer av...?

Vad vill man ha mer av? Vad vill jag ha mer av?

Tid. Mer tid att göra vad man vill med. Tid att åka husbil med familjen. Tid att läsa. Tid att pyssla. Tid att måla. Tid att greja i trädgården. Tid att blogga. Tid att umgås.

Kanske bara att se till att ta sig den tiden helt enkelt.

Tid att baka!

Min begravning

Nu hoppas jag att den ligger låååååååångt fram i tiden min begravning. Men visst är det inte fel att grunna på den ibland ändå. Fyllde en gång i det vita arkivet, men efter några år tyckte jag att det var bättre att de anhöriga fick bestämma och så rev jag alltihop.  Nu när jag själv varit med och planerat några begravningar känner jag att det absolut är bra att ha något att luta sig mot. Något som den som dött har skrivit ner eller önskat.
Det är inget kul att sitta där och inte ha en aning om vilken sorts musik personen gillade t.ex.

Så nu skriver jag ner lite som jag tänker mig just nu:

- Massa musik! Och jag gillar nästan all musik så det kan man välja fritt bland. Gärna glad musik också. Och sedan Koppången, fast utan sång. Gärna fiol.

- Kvällsbegravning! Med marshaller, tända ljus och en massa tomtebloss. Jag älskar tomtebloss! Tänk att alla kan gå ut från kyrkan och stå i mörkret och tända tomtebloss. Jag skulle gilla det.

- Enkelt. Inte en massa avancerade grejsimojser. Gärna material från skog och mark och trädgård.

- Läs gärna nåt från Astrid Lindgrens "Bröderna Lejonhjärta"...

- Träffas efteråt och minns. Ha gärna en massa foton som hjälper till att aktivera minnesarkivet. Käka nåt gott och drick bubbel och rödvin.

Japp, som sagt - det får gärna dröja minst 40 år. Men utifall att...

Från svärmors begravning. En jättefin kistdekoration som hon hade tyckt om. 

Saker jag behöver släppa...

Väder? jaså, nej så var det inte tänkt...

Jag behöver nog släppa känslan av att alltid vilja göra rätt och vara till lags hela tiden.
Det är för mig jättesvårt emellanåt.
Jag har ganska lätt att förstå hur andra känner varför de gör som de gör. Därför är jag kanske ibland lite väl förstående. Men ibland är det ju bara fel period i månaden helt enkelt och då blixtrar det inombords - då finns förståelsen inte där som ett första alternativ. Men jag brukar behålla lugnet ändå.

Tror att jag är lik min pappa.

Jag kan också behöva släppa oron över saker. Som tonårsdöttrar som är ute och åker mitt i natten t.ex.  Jag är expert på att komma på allt som skulle kunna hända.

Tonårsdottern...

M 50 år!

Idag har vi firat M som uppnått åldern 50 år! Helt galet! Han var 25 när vi träffades! :-O
Det där med att ta vara på dagarna och njuta av tiden som går - gör man det?
Mer bilder från dagen kommer. Vi fick i alla fall en fin solig och varm dag med besök i omgångar så att vi kunde vara utomhus såhär i corona-tider.

En fiktiv person som jag skulle vilja byta plats med

Det finns många fiktiva personer man skulle vilja testa att byta plats med förstås, men den första som dyker upp i mitt huvud är Harry Potter. Det vore fantastiskt för inte så äventyrliga mig att få leva i en värld med magi och äventyr.
Jag har ju faktiskt en egen trollstav - en likadan som Hermione.
Har inte fått fart i den än bara...

Saker som jag alltid glömmer att packa

De hade ju varit lättare att skriva vad jag alltid kommer ihåg att packa. Det jag alltid glömmer att packa är ju saker som jag inte kommer ihåg.

Men är det något jag glömmer så är det väl klädesplagg som vore bra att ha. Åka iväg på husbilssemester och glömma att ta med jacka t.e.x.
Däremot glömmer jag ju aldrig viktiga saker som böcker, dator, mobil, pennor, block osv. Haha!

Jag kan också glömma att packa deo, tandkräm osv. Men det mesta sånt kan man ju lösa ändå och inhandla på plats, så det brukar inte vara ett stort bekymmer.

Har genom åren haft svårt att packa lite och har oftast haft med mig flera väskor osv. Men numera är jag mer effektiv och har inte alls lika mycket med mig.

Jobbväskan är ständigt packad med böcker och alla annat nödvändigt. Den brukar vara  onödigt tung...

Gråtmild

Känner mig lite gråtmild ikväll. Nostalgisk, tom och låg. Kanske början på en vårdepp (för det brukar ju dyka upp en sån period nu på våren)... eller de vanliga gamla hormonerna som spökar varje månad.

Jag gillar inte att känna mig låg. Jag får jobba så för att orka ta tag i saker då. Trött, trött, trött...

Kanske lika bra att jag går och lägger mig hörrni...

Go´natt!

C ORON A

Jag har inte varit så orolig, och är kanske fortfarande inte det. Men har nu haft en släkting som legat sjuk i Covid-19 och det var oroliga dygn där ett tag, och ändå var han inte tillräckligt sjuk för att få komma till sjukhus. Då kan man tänka sig hur sjuka de som hamnar på sjukhus är. När respirator är det sjukhusen behöver ha tillgängliga... då sitter det inte utanpå.
Kanske är det likadant vid alla influensaperioder. Men då har många i riskzonen kunnat vaccinera sig innan, vilket förstås hjälper många.
Jag vet inte vad jag ska tro, men jag vet att det inte är vad JAG   T R O R  som ska avgöra hur jag agerar.
Här måste man ju förlita sig på de som kan och rätta sig efter det förstås. För allas skull.
Så många jag känner som är i riskzon - och jag vill absolut inte utsätta dem för en smitta som de kan bli riktigt dåliga av. Inte heller vill jag vara med om att vi har struntat så mycket i riktlinjerna att många smittas samtidigt och att många inte får den hjälp som behövs för att det är fullt på sjukhusen.
Eller att de som arbetar inom vården blir sjuka i hög grad och att våra sjukhus inte har personal.

Nä, vila från allt som inte är absolut nödvändigt. Riktigt, riktigt tråkigt förstås - särskilt när man hör att det t.ex. börjar diskuteras kring inställt studentfirande osv. Men vad är alternativet?
Än så länge har vi inte utegångsförbud i alla fall, utan har möjlighet att gå ut i naturen, ha picknick och träffas i mindre grupper med avstånd mellan oss.
Det låter som att vi kommer att ha en ganska lång period framför oss där mycket är väldigt annorlunda och begränsat. Bara att ställa sig in på det.
Förutom corona så fortsätter ju människor få cancer, hjärtinfarkter, strokes och all annan skit som finns. Covid-19 är liksom en extra grej som vi inte alls vill ha men måste förhålla oss till ändå. Förutom allt annat. Och så världsekonomin på det.

Jag tror att det kommer gå bra. Jag måste tro att det kommer att gå bra. Nu får vi bara härda ut och hålla ihop. Och skydda varandra utan att skrämma upp folk och orsaka panik.

This too shall pass...

Man får passa på att njuta av vad som finns i trädgården!

Annorlunda tid

Just nu lever vi i en annorlunda tid mot vad vi är vana vid. Corona-pandemin med smittan Covid-19 härjar i världen och inte mycket är som det brukar. Än så länge kan jag inte påstå att jag lider av det särskilt mycket. Jag har ett hem att vara i, en trädgård att gå ut i, böcker att läsa, kamera att fördriva tiden med, mat i kylskåpet osv.
Men det är hårt tryck på vårdpersonal just nu, och många som blir ensamma i sin karantän.

Håller tummarna för att människor gör kloka val och inte ignorerar de råd och riktlinjer som kommer från folkhälsomyndigheten och regeringen. Då kanske vi snart kan gå tillbaka till något som liknar det samhälle vi hade förut. Helt lika tror jag inte att det blir. På gott och ont.

Att rädda liv

Idag har jag fått utbildning i HLR och hjärtstartare. Det var inte så längesedan jag gick en sådan utbildning, så det mesta kändes hyfsat färskt i minnet. Men i hjärtat blir sådana här tillfällen alltid jobbiga för mig. Det är så många minnen som bubblar upp.
Jag får skärma av för att det inte ska bli för nära, för då blir det för jobbigt.
Och tyvärr vet jag redan av erfarenhet att det inte alls är säkert att jag fungerar som jag ska om jag hamnar i en situation där jag bör agera snabbt och utföra HLR.
Därför är det förstås extra viktigt att träna ofta så att man kan gå in i en roll och utföra det ändå, fast man hamnar i ett kaos.

Hur som helst - om du känner att du behöver träna på HLR så finns det bra filmer att öva till på www.hlr.nu

En sak som ledaren sa var att man hittade bröstbenet genom att ta sikte mellan bröstvårtorna. Det kan man inte göra på mig. Då börjar de ju göra kompressioner på min mage... ;-D

Mötessjuka

I Sverige har vi mötessjuka. Möten, möten, möten.
Jag tycker om att vara effektiv och lösa det mesta via sms och mail. Ibland behövs absolut möten så att man kan föra en bra diskussion. Men mycket som endast är information kan man ju bara skicka ut istället.
Jag gillar inte att prata i telefon heller. Fråga mig inte varför. Jag vet inte.
Men så är det i alla fall. I 9 fall av 10 så skickar jag hellre sms. Till en del människors stora förtret.