Jag har under ca 1,5 veckas tid haft en tand som spökat. För en vecka sedan fick jag uppsöka tandläkare för att få hjälp, men det blev ingen direkt hjälp.
I natt kunde jag inte sova överhuvudtaget. Det var som att ha förlossningssmärtor i munnen. Superkraftiga så att man nästan tror att huvudet ska sprängas, för att sedan klinga av och då började man slappna av och tänkte att nu kan jag sova - och då körde det igång igen. Så höll det på hela natten. Ipren och Alvedon hjälpte inget alls.
Jag skulle åkt på kurs till Kungälv, men fick helt enkelt stanna hemma för jag hade superont och hade varit vaken hela natten.
Jag fick en tid hos min ordinarie tandläkare, som är helt fantastisk i sitt bemötande. Just idag insåg jag verkligen hur mycket bemötandet spelar roll. Hur viktigt det är att känna sig sedd och lyssnad på för att man ska känna sig lugn. Jag gillar verkligen inte att gå till tandläkaren, men det är stor skillnad på tandläkare och tandläkare. Jag skäms nästan för mig själv när jag går till tandläkaren för jag känner mig grymt ynklig och utlämnad. Jag har därför valt tandläkare med omsorg - och är nu jättenöjd. Hon pjoskar inte, men är saklig och talar hela tiden om vad hon tänker och tycker, och lyssnar på vad jag säger. Dagens ros till henne!
Sammanlagt blev det 33 timmar vakentid innan jag äntligen kunde sova. Så nu är det liiiiite bättre balans på sömnkontot.
Nu kan det bara bli bättre! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar