En injektion om dagen...

...är bra för att få bort magen. Får vi hoppas i alla fall.

Jag har fått en ny medicin för diabetiker. Den tar man precis som insulin, dvs som en spruta. Har haft det nu sedan 2 juli, och jag måste hurra för att jag inte känt av de vanliga biverkningarna särskilt mycket. Den påverkar så att om man ätit för mycket fett och kolhydrater så mår man illa, känner sig yr och får magras, Typ... Sedan hjälper den bukspottkörteln att bara jobba när den behöver istället för hela tiden. 

Att läsa biverkningarna var annars inte så kul. Risken för sköldkörtelcancer ökar om man har sköldkörtelproblem. Det har jag.

Jaha. Fast jag tänkte såhär: Risken att jag får hjärt/kärlsjukdomar är större. Så nu kör vi!

Har jag märkt någon skillnad än då? Ja, jag blir faktiskt mätt i tid. Jag kan inte äta så stora portioner, för jag känner mig mätt. Det är skönt, för jag har inte känt så förut. Jag har ätit och sedan har jag känt mig övermätt, men jag har aldrig blivit mätt i tid liksom.

Bara det borde ju göra att man blir lite mindre framöver. Fast givetvis är motionen nyckeln. Den är ett måste.

Pillertrillaren... eller Uppdrag RÄDDA BUKSPOTTKÖRTELN!

Amlodipin accord, Enalapril actavis, Levaxin, Metformin...

Jag har alltid sagt att jag inte ska käka en massa mediciner. Jag vill helt enkelt inte. Men nu är jag där i alla fall, och jag är ju tacksam att medicinerna finns. Igår var jag hos min diabetessköterska (en väldigt bra sådan) och kollade blodtrycket som envisats med att ligga för högt. Nu var det nere på 120/80 vilket var godkänt. Skönt!
Nu är det istället min bukspottkörtel som ska räddas så att den orkar jobba många år till. Därför ska jag börja käka Metformin, en medicin som alla diabetiker (i alla fall typ 2) ska ha. Nu råkar jag veta att det finns andra positiva bieffekter med den medicinen. Så nu kan man bara hoppas att den rättar till både det ena och det andra.

Vikten då? Hur går det egentligen med den? Nja... sådär... Jag har liksom inte orkat bry mig i höst. Tyvärr... Så det är några kilon upp sedan jag vägde 108. Nu ska jag ner dit igen (och ännu längre ner förstås), och sedan kommer jag att börja uppdatera min viktlista igen. Känns inget kul att börja om... så jag gör bara det i verkligheten och inte på min lista... =)

Har inte orkat ta mig ut och motionerat nåt knappt, men nu börjar det vända. Ska ärligt erkänna att jag t.o.m. funderat på om jag kanske behövde "lyckopiller". Något jag aldrig tänkt mig att stoppa i mig. Men just då när jag helst dragit täcket över huvudet och stannat kvar där så undrade jag om det kanske var det jag behövde? För jag kände mig känslomässigt avtrubbad på nåt sätt.
Nej, promenader och annan motion var nog det som saknades. Endorfinkickar av alla de slag.

Men nu har det som sagt vänt - jag är på väg uppåt igen på humörkurvan och neråt på viktkurvan.

Nu ska jag ut och gå! Hej så länge!