Idag har jag varvat vardagssysslor med att sträckkolla på den nya filmatiseringen av Anne på Grönkulla. Jag tror att varenda avsnitt var känslosamt. Tårarna har runnit i de allra flesta avsnitten.
Ibland är det gött att släppa ut en massa känslor man har som man inte förstår sig på genom att kolla på film eller serier. Har alltid gillat Anne på Grönkulla, och tycker att den nya versionen är riktigt bra. I den gamla versionen är det mycket mer fokus på relationen mellan Anne och Gilbert, medan den relationen finns med i "bakgrunden" hela tiden i den nya serien. Här är det istället fokus på tunga ämnen som rasism, jämställdhet, samtycke, död, fattigdom osv.
 |
| Bilden är lånad från netflix.com |
