måndag 9 juli 2018

Stoppa mig när jag duger




Idag är det Mallans födelsedag. 16 år. Ja jösses.

Sitter och sorterar i intryck från den gångna helgen samtidigt som jag försöker ta in att jag är mamma till en sextonåring. Det går sådär...


Det var längesedan jag hade nåt att skriva om. Men nu har jag så mycket att skriva om att jag inte vet vart jag ska börja.
Kanske med kollektivliv i båt? Funkar finfint bara man har överseende och inser att man själv kanske inte alltid är roligast att umgås med. Och fast jag tycker att det är vääldigt skönt att vara för mig själv, så åker man från kollektivlivet och känner sig lite tom. För det blir intensivt i några dagar och sen tillbaka till vardag igen. Konstig känsla.





Skulle inte funka med alla. Bara med sådana man kan vara sig själv med. För hur det än är så inser man ju att man kanske inte är riktigt så smidig som man önskar att man vore.
Är mycket tacksam för att ha möjligheten att vara så mycket mig själv som går i vänners sällskap.
Tre år har gått sedan Törebodafestivalen 2015 - så nu var det dags igen. Och det var lika bra - eller bättre. Många bra artister och shower! Mest nöjd är jag över att äntligen ha sett Lars Winnerbäck. Jag är inte en sån där hysterisk publik, men kände att jag stod och lyssnade och sjöng med och såg allmänt fånigt salig ut. Och vissa textrader i Elegi går rätt in i hjärtat och trycker upp tårarna i ögonen.



Jag fick en helt annan upplevelse av Hosianna också. Det var mäktigt! Hela scenshowen var mäktig. Men det får jag skriva mer om en annan dag. Nu sömn - jobbar i morgon.

onsdag 6 juni 2018

Rekordtidigt...

Allt är så tidigt i år! Den här våren som blev sommar i all hast har verkligen skyndat på det mesta. Hö och ensilage skördas för fullt. De flesta är redan klara.
Självplock på jordgubbar har redan startat. Jordgubbsförsäljarnas stora helg midsommar ligger nog risigt till. Då kanske jordgubbarna är slut?

Hörde på radion att fruktkarten torkar och ramlar av träd och buskar. Så det kanske inte blir så mycket frukt och bär i höst.

Ändå njuter jag av värmen. Jag skulle gärna tänka mig lite skönt sommarregn också, men det är så gött med somriga dagar.
Jag har redan badat i Vättern 2 gånger och vi är inte ens i mitten av juni än. Båda gångerna har det varit 18-19 grader vilket är helt njutbart.

Så, det mesta är tidigt just nu...


lördag 26 maj 2018

Firad

Idag har jag blivit firad. Firad för att jag fött barn en gång. För att jag är mamma. Lyx!
Först god tvårättersmiddag på Hamnkrogen i Hjo och sedan glass på moster Elins i ett soligt Hjo. Gött!

Tack mina M för detta - det värmde i hjärtat!


Fantastisk majmånad!


Vilken fantastisk majmånad vi har haft och har! Varmt och gött och goa dofter av syrén, hägg och nyklippt gräs.
Man blir ju bara lite orolig att detta är den sommarvärme vi får i år... Kommer det vara kass väder under semestern nu då?

Semester ja - för i år har jag inget sommarlov. Det känns inte så konstigt faktiskt. Jag känner ju att jag är mer ledig på min fritid nu, så man blir inte lika trött.

Jag ser på många lärare att de är trötta och stressade. Det oroar mig att det är på det viset, för vi behöver få fler att vilja jobba som lärare. Och jag vill att det är bra folk som vill jobba som lärare. Inte vem som helst, bara för att "det var enkelt att komma in på lärarutbildningen".

Vi får hoppas att vårt nya läraravtal blir en förändring i rätt riktning!!!

onsdag 23 maj 2018

Övningsköra


Idag har jag mött flera av Mallans klasskompisar i bilar. De övningskör. ÖVNINGSKÖR!!!
Jösses, de var ju nyss bebisar som drack välling och körde tramptraktor.
A-traktor hade på sätt och vis känts tryggare att börja med, men det intresset har liksom inte funnits. Så nu ska hon snart övningsköra bil.

Nä, inte med mej. Ni kan vara lugna. För hennes skull är det bäst att hennes pappa sköter den biten...

måndag 12 mars 2018

Dimma i augusti

Har ikväll gråtit mig igenom en fantastisk film. Fantastisk och hemsk. Allra hemskast är det att den har hänt i verkligheten. Det gör så ont. Den är vackert filmad och lär bli en film som man bär med sig och aldrig glömmer.

Det är ett tyskt drama som utspelar sig 1942-44 då trettonårige Ernst Lossa hamnar på ett tyskt mentalsjukhus eftersom han tillhör det jeniska resandefolket. Han blir vän med övriga patienterna där och engagerar sig på många sätt i arbetet på sjukhuset. Han upptäcker att nazisterna har ett eutanasiprogram (dödshjälp) och försöker stoppa detta.

Se den!

Bilden är lånad från www.cinemaholics.se