Högstadiet...

Visst är högstadiet ett ganska speciellt ställe? Jag avundas definitivt inte lärarna som arbetar där. Då, när barnen (ja, de är fortfarande barn då) har som mest att fundera på, identitetskriser, sexuellt, relationer osv. DÅ förväntas de prestera som bäst i skolan också... Nationella prov i 9:an. Och vi lärare är experter på att tycka att just det vi undervisar i är det absolut viktigaste för att man ska klara sig i livet.

Vi kanske skulle försöka ge barnen lite framtidstro. Lite hopp. Det är faktiskt inte kört för att man inte klarar skolan just nu. Man lär sig hela livet!

Jag tycker att det är tragiskt att läsa om alla tonåringar som har stress-symtom, utmattningsdepression, självmordstankar osv. Det här måste vi bryta!

Barn & ungdomar! Ni kommer att klara er i livet trots att ni inte får MVG på fysiken, tekniken, engelskan och matten. Ni kanske inte ens får G, men ni kommer att kunna leva ett gott liv ändå. Och det finns många vägar att gå för att ta igen studierna i efterhand. Det är inte kört!

Dessutom har ni rättigheter. Ni kan ställa krav på era lärare att de ska se till att ni når målen. Men då måste ni förstås kämpa själva också. Men lärarna är till för att hjälpa just dig!

Värna det viktiga i livet: Vänner, kärlek, glädje, lust, kreativitet, nyfikenhet m.m. Det är lååångt mkt viktigare än att få MVG i NP i 9:an. Men gör ditt bästa, förstås. Mer kan du inte göra.

Och - vi är alla olika och behöver olika saker, har olika förutsättningar. Hjälp varann!

Ett lite svamligt inlägg från en som gick på högstadiet under det glada början 90-talet, då det inte var riktigt samma press på oss barn/ungdomar...

Uttrycket "dränkt katt" fick just en ny betydelse... Och det är väl sån man känner sig som elev ibland kan tänkas...