Det var en gång...

Det var en gång en tjej som jag träffade på då och då i Brandstorps affär när jag var mindre och tillbringade somrarna hos mormor och morfar. Senare gick vi i parallellklasser på gymnasiet, men hon var ingen jag pratade med mer än då och då. När jag däremot gjorde entré på facebook 2006 så fanns hon där, och det visade sig att vi gått samma fotokurs på distans, att vi båda hade ett brinnande fotointresse, och vi började ha sporadisk kontakt. Hon var en superduktig fotograf som jag lärde mig mycket av.

Hennes saga fick inget lyckligt slut. Idag somnade hon in, efter ett och ett halvt års kämpande mot bröstcancer. Tragiskt... Mamma till fyra barn, gift och har inte ens fått fira sin första bröllopsdag. Man kanske borde fokusera på allt positivt hon faktiskt fått, fina barn, en fin man... Men idag känns det tungt.

Jag vet att livet är sånt. Jag vet det... Men det hjälper inte. Det känns jävligt orättvist. Meningslöst.

För Linda var det nog skönt att somna in hoppas jag. Även om hon förstås hellre velat vara kvar hos sin familj, så hade hon väldigt ont sista dagarna. Därför var det skönt att det gick fort. Hon skrev ett inlägg på sin blogg i fredags. Då orkade hon det. Sedan har hennes kompis skrivit, och hennes man.

Idag tänder jag ett ljus för henne, och tänker på hennes familj. Men det hjälper ju inte dom ett skit tyvärr... Det bara hjälper mig att känna att jag gör nåt. Har under hela hennes sjukdomstid då och då satt in pengar till cancerfonden, och tänker göra det idag också. Det hjälper inte henne, men kanske någon annan.

Du kan också göra det om du vill, genom att sms:a BESEGRA 2219 till numret 72988. Då skänker du 50:-, och du kan givetvis sms:a hur många gånger du vill!