Skärtorsdagsmässa!

Igår var det mässa i kyrkan. Skärtorsdagen är en speciell mässa, då man tänker tillbaka på den första nattvarden och i slutet av mässan "klär man av" altaret.

Igår blev en väldigt speciell mässa, tack vare vår präst Bo och två cyklister. Bo har nämligen som tradition att ställa sig utanför kyrkan och ta emot gudstjänstbesökarna. Så även igår. Då kom två förbipasserande cyklister, som Bo får att stanna och ta en paus i kyrkan innan de skulle vidare. Två unga grabbar i 20-årsåldern ungefär. De var med hela mässan, vid nattvarden och dröjde kvar efteråt för att fotografera sig själva vid kyrkan som ett minne. "Det var längesedan man var i en kyrka" sa den ene. De sa också att "den där prästen - han var bra- och han borde bli försäljare, för vi blev alldeles omkullpratade. Men det var skönt att få vila sig, och det var mäktigt."

Jag hade ett leende på läpparna hela mässan igenom. För det kändes så rätt, och så häftigt att två killar i cykelbyxor och utrustade med vattenflaska kom och var med vid nattvarden. Det är ju precis så det ska vara i kyrkan - ALLA är välkomna, och det finns ingen prestige i hur man ser ut, hur man är klädd, osv. Dessutom sa Bo nåt tänkvärt även igår (ja, för han brukar säga tänkvärda saker);

Det ENDA Jesus har bett oss att göra är att fira nattvard till minne av honom. Han har inte bett oss att bygga kyrkor t.ex.

Att nattvarden förr enbart var till för de fromma pratade han också om. Det arbetar sig kyrkan bort från idag, för nattvarden är för alla!

Ja, och då återkommer jag till det min pappa alltid säger:

Jag känner mig närmast Gud ute på en stubbe i skogen.

Det är människor som gjort mycket med kyrkan så märkvärdigt och fint. Tillbaka till det enkla önskar jag, och så känner jag att det också är på väg att bli. Men det kommer ta lååång tid...

Solen lyste utanför kyrkan

Det avklädda altaret

Bara korset är kvar...

Jag tände ett ljus till minne av Linda. Ofattbart att hon är borta. Man liksom väntar sig att det snart ska dyka upp ett inlägg på bloggen trots allt...

Cyklisterna på väg mot nya mål!

Ja, Bosse är en präst man gärna skulle ha kvar i Fröjered, men det är en ny präst på G. =)

Det hade inte förvånat mig om Bo hade sagt "Gå och cykla i frid" i slutet av mässan. =) Men det gjorde han nu inte. En hälsning om en trevlig cykeltur fick de i alla fall. =) HEJA BO!!!