Visar inlägg med etikett kyrka. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kyrka. Visa alla inlägg

söndag 22 december 2013

En liten paus i julstöket

Julstök och julstök förresten. Storstädning mer. Eller storröjning kanske. Jag är ju expert på att samla högar på bra ställen. En hög med pedagogiska tidningar som jag tänker att jag ska läsa när jag får tid. En hög med pedagogiska böcker som jag ska läsa när jag har tid. En hög med såna där blajtidningar som är skönt att läsa mellan varven. En hög med skönlitterära böcker som jag ska läsa så fort jag hinner.
En hög med pyssel som jag tänkt att göra när tid finnes.
En hög med kläder som är för små för Mallan men som ska skänkas till någon.
En hög med kläder som ska lagas.
En hög med sladdar som är bra att ha fast man inte ens har kvar mackapärerna som de hör ihop med längre.
En hög med..

Ja, ni fattar... jag behöver nog inte beskriva fler högar.
Ett nyårslöfte kanske kan bli att inte samla på hög???


Hur som helst, igår var det dags för Fröjereds spontana julkör att framföra sitt digra program i Fröjereds kyrka. Jag och en tjej till hade ansvar för altstämmorna och så skulle jag sjunga solo på "Himlen i min famn". Jag vaknade med ingen röst alls, som sedan utvecklade sig till en röst som delade sig i 5 olika toner så fort jag försökte ta en ton. Lät mer som ett bräkande får. Inte kul!
Jag älskar att sjunga i kör, och hade verkligen sett fram emot det här framträdandet sedan jag fick veta att det skulle bli av, typ i augusti eller nåt sånt.
Med alvedon, honungsvatten och hopp om mirakel så tog jag mig igenom dagen så tyst som möjligt. Det kändes omöjligt, men faktiskt höll rösten. Den var inte så pålitlig, men den höll.
Idag känns det sådär i halsen, men det skiter jag i. Jag kan vara tyst hela julen om det skulle behövas. Tänk vad skönt för alla i min närhet =)

Man gör så snygga miner när man sjunger! =)







Mallan och hennes kompisar sjöng många "solopartier" eller snarare kvartettsång, och jag är så impad. De vågar och vill - hoppas de fortsätter med sången lääänge!
Sedan är det nåt speciellt med skönsjungande herrar - och när de sjöng White Christmas så fick jag "mysrys". Så gött!


Tack alla i kören som backade upp mig när jag skulle sjunga. Blir jämt så sjukt nervös och att rösten var som den var gjorde inte saken bättre. Men det är sååå gött när man känner stödet bakom.
Alla bilder är fotade av Torbjörn Sundelius. Tack för hjälpen!

söndag 15 september 2013

How do I?

Har sett Moreus program idag - och fick än en gång höra Måns Zelmerlöws "Beautiful life". Den biter sig fast och tränger djupt in. Jag har nu bestämt mig för att köpa hans nya skiva när den släpps. "Barcelona sessions".
Det där med att man ser att livet är underbart, men ändå känns det ibland som att världen faller sönder i bitar. Så kluvet kan det vara här i livet. Den låten uttrycker ändå hopp. Hopp om att det i de jobbigaste stunderna kan vända.
Hur jag mår kanske ni undrar nu - och då kan jag berätta att ni kan ta det lugnt - jag tänker främst på andra som jag vet mår dåligt. Jag önskar att jag kunde ge dem lite hopp.

Fast det de helst av allt vill ha kan jag inte ge dem.

Som kyrkvärd läser jag nästan alltid en bibeltext vid en gudstjänst. Ibland är det texter som verkligen ger mig något. Ibland är det texter som jag får grunna en del på. Ibland är det texter som gör mig upprörd - och det var det idag. Det finns orsaker till det, det är jag väl medveten om, för det är svårt att läsa en text som handlar om att återuppväcka ett dött barn till livet när man vet att det är en total omöjlighet.
Det är en sak att prata om och tro på ett liv efter döden. Det vill jag tro.
Men är man död så är man död. Punkt.
De flesta texter i bibeln tolkar jag inte bokstavligt - utan bildligt. Men den här texten vet jag inte riktigt hur jag ska resonera kring.
Ska jag tolka den bokstavligt så måste jag ha en förklaring - och då kanske Elia var en av de första människorna som kunde hjärt- och lungräddning?
Nej, jag vet inte... jag känner ibland ett yttre krav på att jag som kristen måste tro på allt som står i bibeln. Det gör jag inte.
Eller uppföra mig på ett visst sätt. Det gör jag inte heller.
En klok vän till mig sa en gång att tro handlar om att tro - annars hade det hetat vetenskap. Det brukar jag bära med mig.
Jag vet inte vad jag tror. Men det finns saker jag VILL tro på.

Nog om detta.

Vill ni fundera på er tolkning så kan ni läsa texten här.

söndag 4 november 2012

Alla helgons helg

Den här helgen har varit intensiv och känslofylld.




I fredags var vi och fixade med ljus på våra gravar och såg till att det lyste vackert. Det är ett mysigt pysslande att fixa fint på graven tycker jag, och jag vill helst att det ska vara personligt och inte bara en krans som "alla andra har".






I fredags var vi också hos tandhygienist med Mallan som fick klart godkänt. Sedan följde vi med mamma till vårdcentralen för att ta bort stygn, och hon fick också godkänt. =)
Vi hann också med ett besök på Sjöbergs guld för att göra hål i öronen på Mallan - något hon tjatat om i fyra år men inte fått för sin dumma överbeskyddande mamma. Men i tioårspresent fick hon det av oss. Och eftersom jag lovat att det skulle bli av på lovet så var det ju lite sista chansen i fredags.
Det gick jättebra, förutom en nästan krossad hand på hennes mamma, hihi, och hon var och är jättenöjd. Tack snälla Lisa & Ann för detta!





I lördags var det Gåsalunken - och det kom rekordmånga och gick: 1003 personer. Det är ungefär 80 funktionärer som behövs för att ro runt promenaden. Tack alla som gjorde det möjligt. Själv satt jag i rättningssekretariatet tillsammans med andra goa människor. På morgonen, en timma före starten, gick jag promenaden. Passade mig perfekt att slippa trängas med folk. Det var min första längre promenad på lääääänge av olika anledningar och det var så gött. Vackert var det också!
Vill rikta ett stoooort tack till Inger som fixade mat till oss. Det var rörande snällt - och så himlans gott! <3 br="br">



Idag var vi på minnesgudstjänst i kyrkan. Det var vackert - och jobbigt på samma gång. Jag har så mycket gråt i mig som pyser ut ibland, och idag är en sån gråtdag (förmodligen för att jag är ganska trött). Först läste jag ut "Femtio nyanser av mörker" som är del två i trilogin om Christian Grey & Anastasia Steele. Då grät jag. Sedan kollade jag på Så mycket bättre - och fick höra Magnus Uggla tolka en av Olle Ljungströms låtar. Då grät jag (tack för förvarningen mamma-  det hjälpte inte ;-).
Sedan gick jag då på minnesgudstjänst där bl.a. min svärfar var en av dem som det skulle tändas ljus för. Det var riktigt jobbigt. Mycket jobbigare än vad jag kunde trott. Jag höll dock inne med gråten, eftersom jag skulle läsa texter och ta upp kollekt m.m. Fast när Lovisa & Malin Holmlind  tillsammans  med Asya spelade Närmare Gud till dig på cello, violin och piano så brast det... ordentligt... Ifall ni inte vet vilken psalm det är så kan ni kolla klippet nedan. Jag hittade ingen version med bara en cello, en fiol och ett piano. Det blir istället en symfoniorkesterversion. Jag kan säga att det vi fick lyssna på var så mycket vackrare, enklare och det gick rakt in i hjärtat. Jag grät och grät och fick ta upp kollekt med illröda ögon och kinder. Jag hade inte behövt, för kyrkvärdskollegan erbjöd sig att fixa det själv. Men jag kände att jag behövde göra det - och sorgen är ju en del av livet... Fast man kunde önska att man kunde gråta vackert som på film.




Textläsningen gick dock bra, fast benen skakade för jag var nervös. Det jag läste var ur Uppenbarelseboken kap 7, och slutade med orden "och han ska torka alla tårar från deras ögon". I "torka aldrig tårar utan handskar" läser Benjamin ur Uppenbarelseboken också, sitt favoritbibelord, men det är Upp 21:4. De påminde dock om varandra och fick mig att tänka på den boken vilket bättrade på tårförrådet.

Jag gick en sväng på kyrkogården - och det är väldigt vackert vid Allhelgona. När jag var liten minns jag att vi åkte till Fröjereds kyrkogård och till Norra kyrkogården i Tidahom och bara gick omkring. Jag älskade det. Tyckte om det och trivdes. Kände värme.
Idag känns det mer sorgligt. Varmt och vackert fortfarande, men sorgligt.
Men om livets väg bara vore rak och enkel skulle väl allt bara bli "lagom" och man skulle inte uppskatta de där bra stunderna lika mycket...kanske... Vad vet jag?

Nu vet jag att jag är trött - i morgon är lovet slut och det är dags att vara på topp igen. Så nu ska det sovas. Natti!

måndag 23 maj 2011

Tillbaka till 1100-talet!


Idag är det studiebesök!
Published with Blogger-droid v1.6.8

fredag 22 april 2011

Skärtorsdagsmässa!

Igår var det mässa i kyrkan. Skärtorsdagen är en speciell mässa, då man tänker tillbaka på den första nattvarden och i slutet av mässan "klär man av" altaret.
Igår blev en väldigt speciell mässa, tack vare vår präst Bo och två cyklister. Bo har nämligen som tradition att ställa sig utanför kyrkan och ta emot gudstjänstbesökarna. Så även igår. Då kom två förbipasserande cyklister, som Bo får att stanna och ta en paus i kyrkan innan de skulle vidare. Två unga grabbar i 20-årsåldern ungefär. De var med hela mässan, vid nattvarden och dröjde kvar efteråt för att fotografera sig själva vid kyrkan som ett minne. "Det var längesedan man var i en kyrka" sa den ene. De sa också att "den där prästen - han var bra- och han borde bli försäljare, för vi blev alldeles omkullpratade. Men det var skönt att få vila sig, och det var mäktigt."

Jag hade ett leende på läpparna hela mässan igenom. För det kändes så rätt, och så häftigt att två killar i cykelbyxor och utrustade med vattenflaska kom och var med vid nattvarden. Det är ju precis så det ska vara i kyrkan - ALLA är välkomna, och det finns ingen prestige i hur man ser ut, hur man är klädd, osv. Dessutom sa Bo nåt tänkvärt även igår (ja, för han brukar säga tänkvärda saker);
Det ENDA Jesus har bett oss att göra är att fira nattvard till minne av honom. Han har inte bett oss att bygga kyrkor t.ex.
Att nattvarden förr enbart var till för de fromma pratade han också om. Det arbetar sig kyrkan bort från idag, för nattvarden är för alla!

Ja, och då återkommer jag till det min pappa alltid säger:
Jag känner mig närmast Gud ute på en stubbe i skogen.

Det är människor som gjort mycket med kyrkan så märkvärdigt och fint. Tillbaka till det enkla önskar jag, och så känner jag att det också är på väg att bli. Men det kommer ta lååång tid...

Solen lyste utanför kyrkan

Det avklädda altaret

Bara korset är kvar...

Jag tände ett ljus till minne av Linda. Ofattbart att hon är borta. Man liksom väntar sig att det snart ska dyka upp ett inlägg på bloggen trots allt...

Cyklisterna på väg mot nya mål!
Ja, Bosse är en präst man gärna skulle ha kvar i Fröjered, men det är en ny präst på G. =)
Det hade inte förvånat mig om Bo hade sagt "Gå och cykla i frid" i slutet av mässan. =) Men det gjorde han nu inte. En hälsning om en trevlig cykeltur fick de i alla fall. =) HEJA BO!!!

söndag 6 februari 2011

Kyndelsmäss!


Published with Blogger-droid v1.6.5

Idag har jag suttit i Fröjereds kyrka på en taizemässa, med mycket sång och musik. Idag firas Kyndelsmäss, som mest förknippas med ljus. Det är spännande att fundera kring ljusets symbolvärde för oss människor. Ljus använder man för att komma i stämning, som tröst, för att få det vackert omkring sig osv. Det är något speciellt med ljus som liksom "fångar" en. Eller i allafall mig. Jag kan sitta och titta in i ljus länge och väl. Det blir liksom meditation.
Jag har också fått lyssna på kloka ord från Bo Bernhardsson som är präst. Han sa bl.a.  att mörker är frånvaron av ljus, och ondska är frånvaron av kärlek. Kloka ord!

En av bönerna som lästes idag var denna:

Här får jag vara den jag är
utan masker och roller
Du känner mig, Gud
även mina mörka sidor
Tag emot min svaghet,
mitt övermod, min likgiltighet,
Hör mig, berör mig, förlåt mig.
Tänd ett ljus i mitt mörker.

Fina ord, men för många blir det jobbigt bara för att det står: Du känner mig Gud.
Jag tänker mig att jag kan byta ut Gud, och istället skriva dit min vän.För vänner får ta mig som jag är, med brister och fel.
Eller tänk dig att det är barnens bön till oss vuxna...
Eller alla elevers bön till sina lärare...


söndag 24 oktober 2010

Körläger

 I fredags drog Mallan och hennes kompis iväg på läger i Larv. Det var ett körläger där barn i åldrarna 8-13 år var med. Sånt älskar Mallan, och hon får lätt kompisar. Vi har än så länge aldrig behövt oroa oss för att hon ska ringa och vilja bli hämtad, men det där går ju i perioder också, så det kan väl hända framöver ändå.
Igår fick vi föräldrar åka och lyssna på konserten som var avslutningen på lägret. Så roligt!
Jag har aldrig varit i Larv förut, men det såg fint ut. Kyrkan låg högt uppe på en kulle och man hade fin utsikt över slätta! ;-)
Det var en maffig start på konserten. Några tjejer sjöng  och så svarade de andra barnen som satt utplacerade längs väggarna på kyrkan. Snacka om att få ståpäls! Har dessutom PMS så tårarna fick jag mota tillbaka flera gånger. Inte blev det bättre när Mallan och Ellen gick fram för att sjunga solo! WOW! Modiga tjejer! Gjorde det hur bra som helst! Ett stolt modershjärta bankade hårt då ska ni veta!
 De sjöng flera fina sånger och illustrerade med sjalar, danser, rörelser. Jättefint!


Tack Svenska kyrkan för all barnverksamhet ni har! Utvecklande på många plan!

fredag 1 oktober 2010

Askgravlund

Försökte rensa lite bland alla foton på datorn - och kom på att jag glömt att berätta att dte numera finns en askgravlund på kyrkogården i Fröjered. En plats där man gräver ner askan, och sätter en namnbricka på stenarna. En fin plats tycker jag.
Askgravlund är liksom mittemellan asklund och vanlig gravplats med gravsten.

tisdag 31 augusti 2010

Kyrkrally

I söndags var det kyrkrally i Tidaholms pastorat. Jag tjänstgjorde i Fröjereds kyrka, och det var mycket folk som åkte runt till de olika kyrkorna för att kika och svara på frågor.
Det finns mycket spännande historia i kyrkor, och Fröjered är inget undantag. Där finns saker kvar från den gamla medeltidskyrkan! Tänk att man kan stå och hålla i nåt som gjordes under 15-1600-talet!!! Det tycker jag är mäktigt!
Jag brukar föreställa mig hur det såg ut då, hur den som målat/skulpterat osv. hade det...
Historia fascinerar mig! Tänk så mycket händelser i vår historia som påverkat hur vi har det idag....

Lite bilder och info från Fröjereds kyrka (från infoblad som pastoratet tryckt upp):

Fröjereds kyrka består av ett långhus och ett högt lanterninprytt västtorn med spira. Kyrkan byggdes 1858.
Den tidigare kyrkan, en liten medeltidskyrka, var belägen i nuvarande prästgårdsparken (som nu är en fårhage) vid Tidan. Ett kors markerar platsen. Under medeltiden fanns dessutom en kyrka i Orleka. Då var Orleka troligen en egen församling. Kyrkan raserades under tidig reformationstid.

Altaret i den nuvarande kyrkan pryds av en målning från år 1907 av den särskilt i Amerika kända konstnären Birgitta Sandzén. Målningen återger Kristi Himmelsfärd.

Utmed den södra långhusväggen hänger den gamla kyrkans altaruppsats. Den består av en träskulptur med den korsfärsta Herren och sörjande kvinnor som huvud- och mittmotiv, och som sidofigurer Moses med lagens tavlor och Aron i sin överprästliga dräkt. Enligt en inskription är denna altaruppsats skänkt till Fröjereds kyrka 1707 av Catharina Hård på Svenstorp.
Vid en renovering 1936 placeras den äldre altaruppsatsen vid altaret och målningen flyttades till långhusväggen. Det färgade fönstret över altaret sattes igen. 1988 återställdes altaret till sitt ursprungliga utseende varvid fönstret togs upp igen och den gamla altaruppsatsen placerades på långhusväggen där den nu hänger.

Från den gamla kyrkan finns också en del av läktarbarriären bevarad på den västra väggen. Den har målningar som bland anat föreställer evangelisterna. Bland de övriga inventarierna från den gamla kyrkan märks predikstolen med timglas, en medeltida primklocka och en blå mässkrud från 1793. Predikstolen är försedd med talrika träsniderier med bilder av bl.a. Kristus och evangelisterna.

Huvudorgeln är byggd av Niklas Söderling från Göteborg 1861. Den har åtta stämmor och renoverades 1995. Den anses av kännare utgöra ett gott prov på denna orgelbyggares skicklighet. Kororgeln är från 1985.

I tornet hänger två klockor. Storklockan är omgjuten 1682 och har hängt i den gamla kyrkans klockstapel. Den väger 325 kg. Lillklockan har tillkommit 1894 och väger 210 kg.

På västra väggen finns uppsatta två skulpterade gravstenar, den ena till minne av den kände och framstående kyrkoherden (1726-1759) i Fröjered Thorstanaus Thengblom, född 1686, död 1739, och den andra stenen till minne av hans andra maka.


Nu finns även en asklund på kyrkogården, den kommer att invigas 12 september.

Apropå kyrkogård förresten... Minns ni att det för några månader sedan såg ut såhär?

Man anade knappt gravstenarna på vissa ställen... Ingen idé att tända någon lykta direkt. Men man kanske kunde ha gjort en vacker snölykta?