Var ute med Millan förut i trädgården och tyckte att det fräste så konstigt i buskarna mellan oss och grannen. Det visade sig vara två igelkottar som höll på med parningsritualen, och den inleds med att hanen går runt, runt honan. Vi som trodde att vår ende igelkott var död, men tydligen fanns det fler då, och fler kanske det blir? =) Dessutom traskade en förbi ute på gräsmattan också, så då har jag idag sett tre samtidigt. Det verkar vara raggarkväll för kottarna. Cruising passar ganska bra också eftersom de cruisar runt honan i flera timmar. Detta kan man läsa på Wikipedia:
Parningsbeteende
Igelkottarnas parningstid börjar redan vid slutet av april eller i maj och sträcker sig fram till augusti. Hanar vandrar långa sträckor under letandet efter en hona som är beredd till parning. Hittar hanen en hona som han antar är parningsberedd går han med stort tålamod runt honan. Är honan inte intresserad vänder hon bakkroppen med uppåtriktade taggar mot hanen. Hon slår även mot hanens huvud under flåsande och gnällande läten. Rörelserna som igelkottarna uppvisar under dessa ”strider” är så påfallande att de ibland betecknas som ”igelkottkarusell”. Dessa karuseller kan pågå flera timmar. När en annan hane lägger sig i tvisten, utnyttjar honan oftast hanarnas rivalitet till att fly.
Trots taggarna använder igelkottar den parningsställning som är vanlig för de flesta däggdjur. Hanen bestiger honans rygg. Honan pressar under parningen kroppen mot marken och håller samtidigt taggarna tätt intill kroppen. Själva parningsleken pågår flera timmar med några vilopauser. Om hanen efteråt bestämmer sig att stanna i honans närhet blir han kort före förlossningen bortdriven med bett. Vanligare är att hanar kort efter parningen lämnar honan för att leta efter andra honor som är parningsvilliga.
Såhär såg det i alla fall ut:
Var ju lite mörkt så jag hittade fler filmer på youtube som ni kan kolla på ifall ni går loss på kotte-parning.
Har förresten gjort en god gärning idag också - fångat in en hund som sprang lös och som ägarna letade efter. Kopplet, eller själva karbinhaken på kopplet hade gått sönder och hunden hade stuckit, men jag fick syn på henne i vår trädgård, tog ett av våra koppel och gick ut och ropade på henne. Hon kom direkt och satte sig bredvid mig så jag fick koppla henne. Det kändes ju bra att kunna överlämna henne till ägarna som letade, och att hon var så smidig var ju ett stort plus. =)
1 kommentar:
Öh, funderar på om jag skulle komma och filma hemma hos er när Mikael sätter igång sin parningsritual!!! Privatliv???
Skicka en kommentar