Har precis läst en läbbig bok, som tyvärr är sann. Handlar om Dana som växer upp med en mamma som omger sig med pedofiler. Det hon utsätts för (som tack och lov inte målas ut i några detlajstudier) är så vidrigt att man inte kan ta till sig det. Jag känner att jag skärmar av och läser på, men orkar inte ta in det och känna vad jag läser. Dana och hennes syster utnyttjas av sin mamma, morfar, styvfar och hans föräldrar samt en hel hög med flera äckliga gubbar. :-S
Som lärare tänker jag på alla de barn som man inte ser är utsatta, alla man missat genom åren och alla barn som man kommer att missa framöver. :-(
För utsatta barn säger inget. Så är det. Dessutom slås man av hennes kärlek till mamman som håller i sig hela tiden, trots alla övergrepp.
Boken i sig är inget mästerverk - den är en del av hennes terapi, och inte lätt att läsa. Mycket upprepas osv. Men så är det ju med sådana här böcker. Det är inte författare som skriver dem.
Den fyller förmodligen mer funktion för Dana än för någon annan.
Idag är detta en vanlig form av bok - för tyvärr finns det alltför många vuxna som haft en hemsk barndom som de behöver försonas med, och då är bokskrivande en bra form tror jag. Men sådana här böcker orkar jag inte läsa många under ett år. Nu flyr jag in i en romantisk dravvelbok igen...
3 kommentarer:
Usch! Jag KAN inte ens läsa sådana böcker, då bryter jag ihop... Men jag tycker att det är ett fantstiskt bra sätt för dessa männsikor som säkert på ett sätt fortfarande har ett litet barn kvar inom sig, att få skraiva av sig. Mörkertalet är så stort när det gäller dessa barn och ungdomar som är utsatta-hur ska vi kunna se dom? Många av dom faller ju tyvärr i samma mönster när de själva växer upp...Där tror jag inte hjälpen fungerar-vi MÅSTE få tag i barnen och gör ALLT för att skydda, hjälpa och bearbeta och framför allt ge dom en barndom som den ska vara...KRAM till dig LinaPina
Många av dessa barn säger faktiskt som vuxna!!?? Varför märkte ingen något!!?? Vi gör det ibland lite lätt för oss själv och säger att man inte märkte något! Vi får aldrig glömma att i dessa människors närhet finns det ofta människor som ser och vet mer än vi tror men inte vågar aggera! Alltid lättare att blunda!
Att dom kan falla in samma mönster är ju egentligen inte konstigt!Dom hamnar fel från början! Men viktigast av allt är DOM FLESTA SOM BLIR UTSATTA FÖR ÖVERGREPP OCH SÅ VIDARE BLIR INTE SJÄLVA FÖRGRIPARE!!!Det tycker jag är viktigt att nämna för man pratar ju mycket om att de som utsätter någon för övergrepp själv har blivit utsatta. och det är ju sant att det oftast finns bakomliggande orsaker!Man tappar ofta bort att säga att di dom flesta fall blir det inte så! På samma sätt där barn växer upp med missbrukande föräldrar så löper barnen större risk för att själv missbruka! Men långt ifrån alla! Dom flesta blir ju inte missbrukare!Vet att många av dessa känner sig stämplade på grund av att vi ofta diskuterar det sociala arvet, men glömmer att säga att dom flesta går inte in i sina föräldrars vanor, men dom som gör det har ju som sagt bakomliggande orsaker!
Tack Annelie! Man ju ska anmäla vid minsta misstanke. Det ska ju räcka med att man känner på sig att något är fel, så ska man som personal ringa soc. Man behöver inte ha några bevis alls. Tyvärr har jag erfarenhet av att soc vill ha "mer att gå på" och då blir det ju konstigt i alla fall...
Skicka en kommentar