De här sakerna förvånade mig mycket när jag läste den;
1. Jag gillade den. Mycket.
2. Jag sträckläste den.
3. Jag grät vid flera tillfällen för att den grep tag i mig.
4. Jag längtar efter 14 november när bok 2 kommer på svenska.
5. Jag vet inte om jag vill se filmen...
6. Den fick mig att minnas hur det är att vara nyförälskad...när det räcker med att snudda varandra för att man ska gå igång... Den känslan kan man förstå att människor söker efter - för det är en rejäl kick som inte går att jämföra med så mycket annat. Problemet är väl bara att den känslan inte sitter i för alltid utan ersätts av något annat...djupare. Men man kan ju uppleva den där kicken emellanåt ändå. Man får bara se till att skapa förutsättningarna för den känslan att infinna sig.
7. Den förstärker min syn på BDSM - att det ofta finns tidigare negativa händelser som gör att man tar sig sådana uttryck. För mig är det "den man älskar slår man inte" (man ska ju inte slå någon givetvis) som funkar som motto. Jag skulle aldrig kunna njuta av att slå någon. Tror jag, får jag väl tillägga för jag har aldrig försökt - och tänker inte göra det heller.
8. Boken påminner om en Nora Roberts-bok. Lite samma upplägg - fast i väldigt utvecklad form.
9. Den innehåller en massa mysterier som gör att man måste få veta hur det går... Det känns långt till november.
10. Vanilj har fått en helt ny innebörd...
Boken handlar om Anastasia Steele som träffar Christian Grey. På engelska heter boken Fifty shades of Grey, vilket ju är en mycket bättre titel än den svenska...
Hela boken, som är ganska tjock, utspelar sig under några veckor. Det är inte så mycket man kan skriva om boken utan att avslöja för mycket...
Het blev jag... men eftersom jag hade feber när jag läste är det svårt att veta om hettan berodde på förkylningen eller boken... ;-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar