Framförallt var det nog skönt för Mallan att få göra sin egen bukett. Vi satt i regn och band ihop dem, och det var en hel del som bearbetades då.
Kanske är jag en blomma på sommarens äng
min tid är förgänglig och kort
snart vissnar min stängel, snart dör mina blad
en höstdag försvinner jag bort.
Men det avskedet ängslas jag alls inte för
bekymmersfritt kom jag ju hit
och hoppet jag har är en lustgård nånstans
och ibland har jag önskat mig dit.
Kanske är jag en blomma på sommarens äng
som ler fast det snart är adjö
som ler för det väntar en lustgård nånstans
på blommor som inte vill dö.
För det är nåt i blommor som inte hör hit
som vägrar bli jord eller stoft
det märker man tydligt i gullregnets färg
och i liljekonvaljernas doft.
/Atle Burman
1 kommentar:
Har du nôn skog i din himmel, du Gud,
te gå i en finen kväll?
En tocken där gammel skog, du vet, mä smörsôpp å kantarell.
Vi hörd fôll om gröna änger, om söer mä vita ull,
musik ifrå harpas stränger å gater gjord uttå gull.
Men ja skull nock int trives mä då där,du Gud.
Du vet ja ä blyg å rädd.
Dä låter så fint på nô vis, du Gud, å ja ä int tocken klädd.
Men har du en skog i nôn utkant, du Gud, vill jag gå där i ensamhet å ly på en bäck å på fôggelsång när dej i all evighet.
Gunnar Ehne
Skicka en kommentar