Ber om ursäkt...

Jag vill inte alls förringa en depression. Jag har nog aldrig varit riktigt deprimerad. Jag får bara såna där små uppförsbackar på min väg som gör att jag blir trött, trött, trött.
Så mitt inlägg igår kanske skulle hetat "höstsvacka" istället, för att ingen skulle känna sig trampad på tårna.

Hade jag varit riktigt deprimerad hade jag väl kanske inte orkat upp ur sängen... eller inte kunnat känna mig glad alls.

Så långt nere i höstmyllan är jag inte. Fast jag är nog ganska bra på att dölja hur det egentligen känns, för vad blir bättre av att jag går och gnäller? Inget alls. Då för jag ju bara över mitt gnäll på människor omkring mig. Nä, det är inget bra alls.

Och sedan är det så att människor runt omkring en, rätt människor, gör att man mår BRA! Då kan man kvittra i telefonen fast man har höstsvacka... =)