Höstdepp

Alltså,  varje år vid den här tiden ungefär så drabbas jag av någon slags höstdepp då jag blir kritisk och gnällig till allt. Jag försöker verkligen att jobba med det. Men jag går liksom ner på någon slags nivå där jag blir riktigt jäklig. Ifrågasätter, suckar, känner meningslöshet osv. Funderar liksom på meningen med saker. Meningen med mitt jobb - syftet med det t.ex. Det är sååå frustrerande ibland att inte kunna använda sin arbetstid till att utveckla arbetet med barnen.

Jag blir frustrerad över allt jag inte hinner, men samtidigt apatisk och gör ingenting alls. Är trött och vill inget annat än att vara hemma.
Hur kan man känna sig sån när hösten är så färgglad vacker och mysig. Jag ÄLSKAR ju hösten! Varför ska det faktum att jag råkar ha lite mycket att göra just nu få mig att deppa ihop. Suck! Ta tag i dig människa!

Det är tråkigt att vara sån. Och eftersom jag är medveten om det borde jag kanske inte hamna i det, tänker jag. Men det gör jag i alla fall.

Snälla tomten... jag önskar mig få saker i livet. Är egentligen väldigt nöjd. Men om du kan fixa tio timmar till på mitt dygn så vore det kanon!

Spännande fotbollsmatch idag - hoppas pappa fick se den.

Mamma har fortfarande ont, men idag var det lite bättre.