Vi var på innebandy och tittade på FIFs tjejlag när min mobil ringde. Jag svarade glatt, men förstod direkt när jag hörde rösten vad som skett. Det är en obeskrivlig sorg att förlora en elev. Hur ska det då inte kännas för dem som förlorat sin dotter och syster?
Den dagen tändes en ny stjärna på himlen.
Jag tog en skogspromenad med Millan när jag kom hem. Djur är kanske det bästa sällskapet när man behöver vara själv fast ändå inte vill vara ensam.
Många ljus har tänts sedan dess, och många fler kommer att tändas. Ritualer blir så viktigt i sådana stunder. Man vill liksom göra nåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar