När en bok blir stående i hyllan

För länge sedan köpte jag boken "Livet efter dig" av Jojo Moyes för jag hade läst så bra recensioner. Men jag förstod också att det skulle vara en bok som skulle locka fram tårarna. Därför blev den stående tills det skulle kännas som rätt läge för att läsa en gråt-bok. Det läget har dröjt. Ända tills häromveckan när en kompis undrade om jag ville hänga med på bio och se den med henne. Absolut - det ville jag, men ville läsa boken först och det är jag glad att jag gjorde. Sträckläste den på mindre än ett dygn och då hann jag ändå faktiskt att göra en massa annat. Fast just det dygnet sov jag kanske inte så himla många timmar... ;-)
Boken är (som alltid?) bättre än filmen, men jag tycker ändå att de fått med det viktigaste och skildrat det väldigt bra. Både filmen och boken berör. Jag grät floder när jag läste, sådär så jag var tvungen att sluta läsa eftersom jag inte såg nåt. Och i biosalongen igår fick jag anstränga mig för att inte släppa fram hulkgråtandet. Det var dock skönt att slippa vara den enda som snyftar på bion - för igår var det väldigt snyftigt överallt i salongen. Missa inte denna berättelse - hur du än väljer att ta till dig den. Den väcker mycket tankar och funderingar som är väldigt aktuella. Kan ju inte avslöja för mycket för då sabbar jag er film/lässtund. Men storyn i stort kan man ana i trailern.

Lånad av www.adlibris.se