När man är ute en del och tittar på fotbollsmatcher och lyssnar på coacher, eller när man som jag arbetar i skolans värld med klasser och grupper av olika slag, då funderar man mycket på vad som gör att en grupp fungerar bra.
Orden ovanför är sådant jag är övertygad om gör att en grupp fungerar bra. Det finns såklart fler saker, men detta är några av de viktigaste sakerna. Eftersom jag är fotbollsintresserad så blir det mest exempel från fotbollens värld. Men du kan lätt översätta det till alla gruppsammanhang.
När du leder/ingår i en grupp behöver du hela tiden arbeta med att få gruppen trygg, särskilt i början när gruppen är ny, men du kan egentligen aldrig slappna av i det arbetet för det räcker med att det kommer in en ny i gruppen för att saker och ting ska ändra sig.
En av sakerna som skapar en trygghet i gruppen är ett bra, genomtänkt och tydligt ledarskap. Att det finns en struktur i gruppen som alla kan känna sig trygga med, t.ex. att det finns ett schema över hur träningar och matcher ligger framöver. Att ledaren delar in vilka som passar varandra osv. Att alla i gruppen kan känna sig säkra på att de inte kommer att lämnas ut eller bli utpekade. Att man skrattar med varandra och inte åt varandra.
Som ledare behöver man arbeta med sammanhållningen i gruppen på många olika sätt, och då kanske man emellanåt behöver göra andra saker än vad gruppen brukar hålla på med. Då ökar chanserna att alla får kliva fram och visa sina styrkor i andra sammanhang. Dessutom kan det vara bra att hela gruppen får ge sig ut på en ny utmaning tillsammans, där de inte har sina fasta roller.
En ledare behöver också fundera mycket på hur han/hon uttrycker sig. Är det med skällande order eller med postiva önskningar? Det är en jädra skillnad på att höra ledaren skrika "Där ska du inte vara - gör en ordentlig markering - rätt sida" mot att få höra "Jag skulle vilja att du tar markering på 12:an - rätt sida" från en ledare som inte skriker sig hes utan coachar lugnt med positiva ord och som i allra största mån försöker få bort negationer.
Öppenhet och tillit är andra saker man måste jobba med i gruppen - och det tar tid. Kan ta flera år. Men när alla känner att de kan lita på varandra och att de öppet kan dela både framgångar och misslyckanden då har man kommit långt mot en fungerande grupp.
En av mina förebilder är Pia Sundhage. Hon pratar mycket om att spela på bästa fot, dvs. att man passar kompisen till den fot han/hon är bäst på. Med andra ord att hjälpa varandra att vara bra - att stärka varandra och ha koll på varandras styrkor. I en grupp, eller ett lag, finns det väldigt få personer som är bra på allt som behövs göras i gruppen. Men om alla blir medvetna om sina styrkor så kan man tillsammans göra varandra bra och få ett bra resultat.
Att respektera varandra är ju en grundförutsättning förstås, men nog så svårt ibland. Men att låta alla vara som de är och att ha ett tillåtande klimat är en nyckel till framgång. Om alla i gruppen kan komma dit och känna att de duger som de är så kommer de med största sannolikhet att göra sitt bästa också.
Respekterar man varandra lyssnar man på varandra, och då kommer också alla att känna sig mer delaktiga och viktiga för gruppen. Det jag säger är viktigt - alltså känner jag att det är okej att uttrycka min åsikt.
Att ha roligt är också väldigt viktigt! Att skratta tillsammans är frigörande! Då måste man kanske ganska ofta som ledare bjuda på sina misstag och skratta med gruppen åt sig själv =). Visa på att det inte är farligt att göra bort sig ibland utan det kan vara fantastiskt roligt att dela det tillsammans med andra.
Detta är för mig självklarheter. Det betyder inte att jag alltid är bäst på att leva som jag lär, men jag känner ganska snart på mig när jag klivit över en gräns som inte känns okej.
Men detta borde vara vad alla ledare för alla grupper strävar efter.
När man står vid sidan av en fotbollsplan och lyssnar så inser man att det verkar vara ganska långt borta ibland.
Ja, det är mycket känslor i sport. Ja, det måste det få vara. Men nej - inte till vilket pris som helst. Ingen grupp blir bättre av att få negativa kommentarer kastade mot sig. Ingen grupp blir bättre av att få veta allt de är dåliga på. Ingen individ blir bättre av att bli straffad för sina misstag.
Börja istället med att dels stärka varje individ genom att påtala saker de är bra på. Stärk också hela gruppen på samma sätt. Få dem att känna att de lyckas med saker. Ställ rimliga krav. Träna på saker som de kan och bli ännu bättre på det.
När du känner gruppen så vet du vad gruppens svaga punkter är. Då kan man träna det lite i taget, enkelt och på ett sätt som alla känner sig trygga med.
Ett annat bra tips som jag fått är att man ska se till att fokusera och utvärdera rätt sak. Har du t.ex. tränat mycket på att få till bra passningar och nedtagningar - då är det också det du ska utvärdera efter matchen. Hur gick det med det vi har tränat på?
Ju fler du får med i gruppen - ju färre hamnar i utanförskap. Då mår fler bättre.
Detta måste vara vad vi ska sträva för att uppnå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar