Det är nyttigt för någon som mig, med Hångsdalakomplex, att få ge sig ut på egen hand i världen. Ända till Karlstad. Ja, skratta ni, men det är himla nyttigt för mig att få byta tåg, hålla koll på busstider, ta reda på vart på universitetet jag ska osv.
Att dessutom träffa en massa nya människor är för mig först lite jobbigt. Att sova ensam är också lite jobbigt. Så det är många grejer jag får träna mig på under en sån här resa.
Nu låter det som att jag haft en traumatisk resa, och så är det absolut inte. Jag är trygg innerst inne, men mår väldigt gott av att få utmana mig själv lite all by myself. Åker jag ihop med någon låter jag gärna den ta kommandot. =)
Jag har en tung kurs framför mig, och det kanhända att jag kommer att skriva en del på engelska framöver bara för att träna mig och använda det mer. För det är vår viktigaste uppgift under kursen - att använda engelska ofta och mycket. Och att prata som en britt.
So, right now I´m on the train, trying to melt down all the
intryck and new knowledge that I´ve been exposed to. At home a BIG package of english literature is waiting, and a lot of techniquel things to get to know, because it´s a
distans-course and we are supposed to have meetings through Adobe Connect. That will be interesting!!!
(*hångsdala-komplex: Begrepp som innebär att du börjar längta hem om du kommer längre från Tidaholm än Hångsdala. Myntat av Sven Athley under en resa vi gjorde på gymnasiet. Jag tilldelades diagnosen redan då)
