Idag har jag idiotförklarat mig själv. Hur tänkte jag när jag bestämde mig för att gå lärarlyftet i engelska på kvartsfart samtidigt som jag jobbar 100% och inte får någon nedsättning i tid för pluggandet. Hur tänkte jag?
Vad fick mig att gå med på det avtalet?
Svar: som vanligt tänkte jag inte utan gick helt på lust och vilja.
En sån himla tur att jag valde kvartsfart och inte halvfart som jag först tänkt...
Sen kan man se det från den ljusa sidan också: om jag hade förstått vad kursen innebar i arbete och om jag insett vad avtalet skulle innebära så hade jag inte börjat plugga och då hade jag inte fått undervisa i engelska efter 2015. Och jag hade missat en massa kunskaper. Förut har jag gått på känsla även i engelska-snacket. "Det känns rätt att säga så"...
Men i alla fall - vilken idiot jag är. Det var ju liksom inte så att jag tyckte att jag hann med mitt jobb förut heller...
1 kommentar:
Det där med att idiotförklara sig själv är en speciellt van känsla för mig...
Skicka en kommentar