Lördagen den 7 juli laddade vi för Sverigematch och dekorerade Lilly med gula och blå ballonger. På andra sidan kanalen låg "partybåten" som underhöll med musik.
Heja Sverige!!!
Jag tycker ju att man bör ha sin Sverigeflagga otrasslig en sån här dag då den absolut ska vaja vackert i vinden.
Här såg vi matchen mot England. Tyvärr gick det ju inte så bra, men att vara åttonde bäst i världen är inte fy skam heller.
En snäll båtgranne kunde sponsra oss med is till våra drinkar. Stort tack för det goa båtgranne!!!! Bra boksmak hade hon också - Simona Ahrnstedts senaste....
Drinktime!
Samir och Viktor - där var det show och välkända låtar rakt igenom. Det var jag och alla barn som sjöng med i varenda låt. =) Arbetsskada... ***
Snyggaste t-shirten på festivalen. Ångrar så att jag inte köpte en sån för tre år sedan...
Självaste festivalgeneralen kom och ställde sig precis framför oss minsann...
Rolandz - Robert Gustafsson är fantastisk! Det var både bra musik och en rolig show han och bandet bjöd på. ****
Mustasch - det var en höjdare att se dem live. Mycket energi och duktiga musiker. Funderade först på om jag verkligen orkade stå där framme även under deras konsert, men blev övertalad och ångrar det verkligen inte. ****
Pet Shop Boys - Sist på kvällen var det dags för det engelska syntpopbandet från 80-talet. Där stod vi i lilla Töreboda och lyssnade på ett världsband igen... Mäktigt! ****
En fantastisk festival även denna gång!!! TACK TÖREBODA!!!
Andra dagen på årets festival var en var dag som innebar en del häng vid båten och under skuggan vid vårt "vanliga träd". Fick även möjlighet att lyssna på ett levnadsöde där huvudpersonen delade med sig av sin historia utan att tänka på det. Det var lite tragiskt att höra faktiskt...
Många spännande båtar passerade!
Plums! Det var gött att svalka sig i det kanske inte så fräscha vattnet, men vi har badat där många gånger förr.
Nya baddräkten från H&M invigdes!
Traditioner är till för att följas - plocksallad blev dagens lunch!
Rydell & Quick
Lyssnade lite på håll och det är ju alltid show. Men det drog mer i kaffetarmen än i musiktarmen denna gång, så jag lyssnade som sagt på håll.
***
Estherlivia
En kollega sa till mig att hennes kompis skulle vara med på festivalen. Det lät intressant och jag gick dit och lyssnade. Riktigt bra faktiskt! Hoppas få höra mer av detta.
***
Den här dagen fick jag äntligen lyssna på Lars Winnerbäck live - och det var bättre än vad jag kunde föreställt mig. Jag kom på mig själv med att stå med ett fånigt leende och tindrande ögon och blicka upp på den rödhårige musikern. Och vilket band han hade med sig! Superduktiga musiker! Snygg scenshow. Även dottern fastnade för musiken och texterna.
*****
Icona Pop
Efter att ha stått 45 minuter och väntat på Winnerbäck och sedan under hela hans framträdande stått längst fram så orkade jag inte stå mer, utan vi såg Icona Pops framträdande från Öltältsområdet och tittade på en storbildsskärm. Det funkade finfint! Vilken show! Det var party från start till mål.
****
Hade denna dag även tänkt lyssna på Snowstorm och Molly Sandén, men prioriterade eftersom orken inte riktigt räckte till allt. Men Winnerbäck var ju det viktigaste med hela festivalen, och det var så jädra bra så hade jag bara orkat lyssna på honom så hade det ändå varit värt det.
I torsdags drog jag och Mallan till Töreboda för att besöka 2018 års festival där. 2015 var en het fantastisk festival med synnerligen exceptionellt (stavas det så?) väder! Så frågan var ju om vi skulle vara lika entusiastiska efter 2018 års festival. Vi snyltade in oss hos Lilly med besättning och fick på så vis bästa sällskapet också!
Elisa Lindström - Vi gick dit lagom till Elisas framträdande, och hon sjunger ju bra och har en blandad repertoar- Helt ok! Kul med Sound of music-låtar ihop med en barnkör. Insåg då att min dotter aldrig sett sound of music - så det blir till att fixa det under sommaren. ***
Darin - Han imponerade. Det var riktigt bra show och massa konfettiregn. Han är så ödmjuk och har en riktigt fin röst som håller live. En del låtar var nya och många gamla kunde man sjunga med i. ****
Sweet - hörde jag lite på i början, sen tjöt det i kaffetarmen och jag fick sätta mig i kaffetältet, men jag hörde flera låtar på håll och lyssnade även de sista låtarna. Still going strong skulle jag vilja säga, och såg också ut att ha väldigt roligt tillsammans. ****
Hov1 - alla tonårstjejer blev som galna när Hov1 kom ut på scen. Vi andra satte oss med en öl framför storbildskärmen och eftersom vi hört låtarna både en och två gånger här hemma så kunde vi faktiskt sjunga med i några låtar. Tänka sig! Det är inte riktigt min musikstil, men jag tycker de gjorde ett häftigt framträdande och de har väldigt melodiösa refränger som fastnar. ***
E-type - han är ett fenomen minsann. Ett energiknippe som gick på gud vet vad... Hade satt upp textlappar överallt som han fick läsa ifrån titt som tätt eftersom han inte kom ihåg texterna. Han sjöng inte görmöe liksom... men gjorde ändå en show av alltihop. Körtjejerna sjöng superbra. Det var nostalgi på hög nivå och jag älskade det! Kunde varenda låt! *****
Hometown Marie - ett band jag råkade gå och lyssna på. Riktigt bra! Kul när lokala band visar sig vara i så hög klass. **** Så efter första dagen var vi nöjda redan där. Det var en kanondag! Sen sov vi gott i kanalen!
Detta är lappen som var i min byxficka under hela festivalen. Där hade jag med bläckpenna ringat (med fyrkanter, haha) in de artister jag ville se. De som är grönmarkerade är de jag lyssnade på. Blev inte riktigt som jag tänkt, men nästan =)
Jag sov nog 2-3 timmar natten till lördagen, och gick ut och lade mig under korkeken och halvslumrade hela förmiddagen. Den här dagen fick vi en massa trevliga besök och det var fortfarande lika gött att bada i kanalen.
Mäktigt att vara i vattnet precis när den stoooora båten kommer. =)
Den här dagen hade jag tänkt att jag skulle vara framme på festivalen från 16-24. Man kan säga att den orken fanns inte alls. Så Kalle Moreaus och Sean Banan fick jag prioritera bort tyvärr.
Vi tog det lugnt istället och satt under korkeken med trevligt sällskap och goda drycker. Sedan tog vi oss fram till Dire Straits Tribute, med några smärre polishändelser längs vägen. Jaja, man ska visst bli 38 år innan man blir stoppad av polis och få hälla ut sin dryck i närmsta buskage...
Vilken tur att vi inte missade detta band! De stod för en närmast religiös upplevelse när de spelade Brothers in arms. Då fick jag plötsligt kämpa mot tårarna igen... Så himla bra var det så jag blev alldeles tagen och fick inte ens fram mobilen för att filma. Men det var nog ett sånt minne som man ska bevara i hjärtat istället för i kameran. Jag insåg då också att jag får jobba med mig själv när det gäller förståelsen för att vi alla upplever musik på olika sätt. Att pubiken liksom kan hoppa runt och studsa och vråla och klappa händer "a-la-sommartider-med-gyllenetider" blir för mig väldigt konstigt till just den låten. Men så var det, och jag studsar kanske runt till någon annans mer stillsamma musikupplevelse - vad vet jag? ;-)
De var duktiga musiker! Mot slutet av deras uppträdande började jag känna mig konstig. Frös, blev yr och det domnade liksom i halva huvudet kändes det som. M insåg att jag nog behövde mat och vatten så han såg till att utfodra mig. Tur det! Sömnbristen spelade nog in också. Och att dryckerna vi intog under dagen kanske inte var vatten i den utsträckning som det borde varit.
Tyvärr utspelade sig denna mat-vila-paus under Ola Salos framträdande. Så den såg jag från denna vy. Vi hittade familjen Gullidens plats och fick dela den med dem en stund. Tack!
Mallan och Ax2 stod längst fram och lyssnade och jag är mycket avis på detta... men får inse att jag inte hade orkat.
Sedan var det dags för H.E.A.T som jag sett fram emot. Det var okej, men ljudet krånglade en del. Sångaren var som en duracellkanin och det var gott om energi. Men blev ändå inte riktigt som jag trott. Mallan hittade ett plektrum som souvenir efteråt. Lycka! (Inte riktigt i samma klass som Olles Twisted Sister-trumpinne, men ändå.)
Jag roade mig med att kika i fönstren på husen runt omkring. Det satt folk i alla åldrar och tittade och lyssnade. Bra läge vart tredje år - eller det kanske inte de tycker?
Festivalen avslutades med mitt favvoband Europe - och de är ju fortfarande bra. Men att stå längst fram orkade jag inte med, så på håll såg vi dom - och på storbildsskärmarna.
Jag hoppades nästan att "The final countdown" INTE skulle bli den sista låten. Men det blev den förstås. Lite som att läsa en bok där man redan från början vet hur det ska sluta. Jag har liksom lite tröttnat på den låten. MEN det var ju fler än jag som var på festivalen. Och de ville gärna ha den låten sist förstås. =)
Dagen efter detta var det dags att ta sig hemåt, och vi fick ett trevligt snack med Bubbla-grabben som vi lärt känna kvällen innan. Sicken skön typ! ;-)
Väl hemma plockade vi ur våra grejer ur bilen och sedan tog vi oss direkt i säng och stensov i 2 timmar. Och det tog låång tid att smält alltihop.
Sammanfattningsvis så är det nog inget som slår Twisted Sisters framträdande. Vilken show. Det var liksom fulländat på alla sätt.
Sedan var Dire Strait Tribute och Creedence Tribute roligast att lyssna på. Ola Salo är alltid Ola Salo. Ledin och Europe också.
Sedan var dte väldigt roligt att lyssna på ISAK och Talangjakten.
Och sedan var sällskapet så himla bra, smidigheten i att bo i båten kanon och vädret fantastiskt! Det var välordnat - massor av folk som skötte säkerhet m.m. Röda-kors-folk överallt som fixade öronproppar vid behov, vatten, hjälpte till om folk kommit bort osv. Superbra anordnat!!! De gjorde alkotest på många 12-17-åringar. Mallan har nu fått blåsa tre gånger. Två gånger mer än hennes mamma. Superbra tycker jag! Dels avdramatiserar man själva alkotestandet (att blåsa alltså), och dels visar man att man tar dte på allvar att ungdomar upp till 17 år ska vara nyktra!
Om tre år hoppas vi att de kör igen - och då ska vi dit!
