En fin sång till en fin vän som sörjer. Jag är helt säker på att den hon förlorat vandrar på "fält av guld" och inte längre har ont.
"Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så."
En dikt av Bo Setterlind
3 kommentarer:
den är en SÅ underbar fin låt !ryser i hela kroppen när jag hör den !! kram ac
TACK! Tårarna bara faller.....
En stor kram och varm medkänsla <3 MammaMia
Skicka en kommentar