En liten paus i julstöket

Julstök och julstök förresten. Storstädning mer. Eller storröjning kanske. Jag är ju expert på att samla högar på bra ställen. En hög med pedagogiska tidningar som jag tänker att jag ska läsa när jag får tid. En hög med pedagogiska böcker som jag ska läsa när jag har tid. En hög med såna där blajtidningar som är skönt att läsa mellan varven. En hög med skönlitterära böcker som jag ska läsa så fort jag hinner.
En hög med pyssel som jag tänkt att göra när tid finnes.
En hög med kläder som är för små för Mallan men som ska skänkas till någon.
En hög med kläder som ska lagas.
En hög med sladdar som är bra att ha fast man inte ens har kvar mackapärerna som de hör ihop med längre.
En hög med..

Ja, ni fattar... jag behöver nog inte beskriva fler högar.
Ett nyårslöfte kanske kan bli att inte samla på hög???

Hur som helst, igår var det dags för Fröjereds spontana julkör att framföra sitt digra program i Fröjereds kyrka. Jag och en tjej till hade ansvar för altstämmorna och så skulle jag sjunga solo på "Himlen i min famn". Jag vaknade med ingen röst alls, som sedan utvecklade sig till en röst som delade sig i 5 olika toner så fort jag försökte ta en ton. Lät mer som ett bräkande får. Inte kul!
Jag älskar att sjunga i kör, och hade verkligen sett fram emot det här framträdandet sedan jag fick veta att det skulle bli av, typ i augusti eller nåt sånt.
Med alvedon, honungsvatten och hopp om mirakel så tog jag mig igenom dagen så tyst som möjligt. Det kändes omöjligt, men faktiskt höll rösten. Den var inte så pålitlig, men den höll.
Idag känns det sådär i halsen, men det skiter jag i. Jag kan vara tyst hela julen om det skulle behövas. Tänk vad skönt för alla i min närhet =)

Man gör så snygga miner när man sjunger! =)

Mallan och hennes kompisar sjöng många "solopartier" eller snarare kvartettsång, och jag är så impad. De vågar och vill - hoppas de fortsätter med sången lääänge!
Sedan är det nåt speciellt med skönsjungande herrar - och när de sjöng White Christmas så fick jag "mysrys". Så gött!

Tack alla i kören som backade upp mig när jag skulle sjunga. Blir jämt så sjukt nervös och att rösten var som den var gjorde inte saken bättre. Men det är sååå gött när man känner stödet bakom.
Alla bilder är fotade av Torbjörn Sundelius. Tack för hjälpen!