Glittret i barnens ögon när de ser julsaker, leker i snön, sjunger julsångerna och väntar på tomten - det är ju faktiskt mest tillsammans med yngre barn som man verkligen kan se det där glittret som gör att man blir alldeles varm i magen.
Jag hade äran att tillbringa tid med en tvååring i lördags kväll, och han berättade att tomten kom med flygplan i år. Oklart om det var så att tomten skulle komma med ett flygplan i ett paket eller om han faktiskt skippar renar och släde i år och färdas lite mer modernt.
Samma tvååring utbrast också i "Titta, fiiiina färilar!" när han fick se änglarna i julspelet. ;-) Han proklamerade också högljutt efter varje sång som luciatåget sjöng att "nu slut". Och han som gillar tåg väldigt mycket undrade länge vart tåget var...?
Man kan inte annat än att bara mysa i deras sällskap.
Tomten jag vill ha en riktig jul, en sån som man har när man är liten.
Fast det går liksom inte. När man var liten var julen alldeles magisk, spännande och världen var så mycket mindre. Idag är det liksom svårt att tänka bort allt det svåra som finns i världen, bara för att det är jul. Man ska kanske faktiskt inte heller tänka bort det svåra. Men när man var liten, och då menar jag liiten, då var man ju ganska omedveten om sånt.
Tyvärr är jag väl medveten om att alla små barn i världen inte lever i den värld jag växte upp i. Så det är kanske på sin plats att tacka för att man har fått den uppväxt man har. Den är jag innerligt tacksam för!
Och är man tillsammans med barn och firar jul, så får man ju faktiskt chansen att uppleva den där julglitterglädjen igen! =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar