Töreboda dag 1, 2 juli

Törebodafestivalen. Jag hade väldigt höga förväntningar - och jag kan inte säga att jag blev besviken! Vädret var helt fantastiskt! Det var en riktigt häftig upplevelse, och tack snälla Lilly med besättning för att vi fick bo hos er! Det var ju supersmidigt!
Jag delar upp bloggandet om festivalen i tre delar.
Första dagen ville vi se så mycket som möjligt. Först ut var Elisas som vi såg en stund - men det var såååå varmt att stå framme på torget så vi uppsökte skugga istället. Sedan hade jag siktet inställt på ISAK där sångaren Isak är en av mina "gamla" elever. Duktig på att sjunga redan då, och har nu ett djup i rösten som är riktigt gött att lyssna på. Ni känner kanske igen honom som den grabb som sjöng i tunneln i Skövde. Helt säkert får vi höra mer av honom och hans band.

Så fort det blev tillräckligt lång paus för att kasta sig i kanalen så gjorde jag just det. Mina ben svullnade så de var som stockar i värmen (och jag drack väl inte tillräckligt förmodligen) men i det 22-23 grader goa vattnet kändes det gött. Kanske inte så socialt av mig dock, men himla skönt!

 Av en slump hamnade vi vid bandet Remind - vilket var kanon! Synd bara att vi endast såg de sista låtarna. Hade varit gött och rocka loss till 80-talsmusik en stund till. Här ser Kapitäään ganska ensam ut men så var inte fallet. Han var dock den ende som hängde på kravallstaketet. =)

Stiftelsen lyssnade vi på en stund, men då var jag så hungrig så vi gick och satte oss och lyssnade en bit bort istället medan vi åt. Det var gött!



Sedan kom det som blev den allra största upplevelsen för mig på hela festivalen. Twisted Sister. Jisses. Tänk när jag satt i Johans pojkrum i Bondestorp och han visade mig sin nya LP med en långhårig sminkad Dee Snider. Kizz lyssnade vi ju redan på, men detta var ju lika bra. Tack Johan för det!

Jag förväntade mig definitivt inte att bandet skulle ha den energin. Det var helt fantastiskt att se dem hantera instrumenten (trodde basen skulle bli ihjälbankad) och hoppa runt på scenen som att ingen tid gått alls... Dee Snider är liksom 60 +. Det märktes inte.
De fick med sig publiken - skötte snacket så bra att de lätt kunde prata på i långa perioder utan att man tyckte det blev tråkigt. Och - jag ska erkänna (en del blir nog inte förvånade) att det allt växte tårar i ögonen på mig när jag stod där och lyssnade på dem. Mäktigt är ett ord som inte riktigt räcker till...

Efter Twisted Sister tog orken slut. Benen brände och värkte och det var dags att ta sig tillbaka till båten. Fasen vad bra det var. Sååå proffsigt! Önskar att jag hade filmat mer, men min mobil blev lite fullproppad och hade inte plats. Men söker man på Youtube på Töreboda och Twisted Sister så finns det ett gäng klipp. =)

Denna första dag lyssnade vi också på Loreen, men det var inte så medryckande tyvärr, så vi hittade på annat just då.
Nu skriver jag mest VI, så det låter som att vi gick ihop hela tiden. Det gjorde vi INTE. Vi gick på det vi ville lyssna på och ibland var man själv, ibland var vi många - det funkade görbra. Så det jag skrivit om är det JAG lyssnat på, ibland ihop med de andra i gänget och ibland själv. =)