Vi slöade rätt bra faktiskt allihop, och lite bad, och lita käk, och slöa lite till - tills det var dags att ta sig fram för att se talangjaktsfinalen som en av mina elever var med i.
Hon var jätteduktig, ja det var de allihop, men man håller förstås en del extra på den man känner. Och hon vann! Så himla kul!!! Bra gjort. Jag filmade och Mallan skämdes för mig så jag fick ta på mig solglasögonen. För självklart rann tårarna när hon sjöng. Och ännu mer när hon dessutom vann och blev väldigt rörd själv.
Tillbaka till båten efter det - och lite bad. Sååå gött att svalka sig i kanalen. För det var verkligen väldigt varmt. Vi satsade på att gå fram till kl 18 när Rydell & Quick var, men blev sena och såg bara liite av deras gig. Röjigt som vanligt var det i alla fall. Tyvärr också lika skrôligt som min mobil uppfattade det när jag filmade.
Jill Johnson var nästa kvinna vi sett fram emot. Men det hände liksom inte så mycket. Jag förstår att hon ville spela sina nya låtar. Men då kanske hon kunde ha blandat upp det lite. Vi ledsnade faktiskt. Det har ju förstås att göra med att man var lite trött, det var varmt osv. Och att stå där och lyssna på låtar man aldrig hört förut blev liksom lite tradigt.
Sedan hamnade vi längst fram när Creedence Tribute spelade. Kul! Här var igenkänningsfaktorn betyyyydligt större förstås och vi sjöng nog med i varenda låt. De var duktiga och hade kul på scenen - vilket är roligt att se när man är publik!
Sedan laddade vi för Tomas Ledin - och en lika hög igenkänningsfaktor - för hans låtar kan man ju utantill varenda en. Jag fick en jättebra plats och hade tänkt stå där, men fick gå därifrån för att inte riskera att slå någon... Jag blev sååå arg på fôlk som bara tänkte på sig själva och inte kunde vara bra medmänniskor att jag inte klarade av att stå kvar där. Jag bara störde mig hela tiden... Och så blev jag till slut så arg så jag inte var trevlig längre. Sa saker som jag inte borde ha gjort, lämnade min plats åt den som behövde och gick därifrån. Sedan lyssnade jag på Ledin på håll, och det funkade fint.
Jag och Mallan hade sett fram emot Queen Tribute, då jag faktiskt fått en dotter som helt frivilligt lyssnar mycket på Queen. Bra det! Vi ställde oss på plats längst fram tio minuter innan de skulle börja, och då hade Ledin precis slutat. Vi insåg att de skulle bli försenade - men inte att vi skulle stå i 50 minuter och vänta på att de skulle börja. Vi hann liksom tröttna innan de kom igång, så vi stod kvar tre låtar och sen orkade vi inte mer. De var duktiga... men orken fanns liksom inte längre. Så vi gick tillbaka för att sova och jag beslöt mig för att försöka sova uppe i båten istället för att trängas med min M. Hur det gick... får ni läsa om i sista dagens inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar