lördag 25 mars 2017

En viktig men jobbig bok

Har precis avslutat boken "Medan han lever" av Elaine Eksvärd. En bok om övergrepp på barn.
Man mår illa, blir förbannad och ledsen när man läser. INGA barn ska behöva bli utsatta för övergepp av något slag. Ändå visar statistiken att 3 barn i varje klass är utsatta för sexuella övergepp.
Som lärare tänker jag då: HUR kan jag upptäcka detta? HUR kan jag hjälpa?
I boken finns det med en del råd för hur vi vuxna kan förebygga, bl.a. bra skrifter från Rädda barnen.
Klart läsvärd. Förhoppningsvis ökar den medvetenheten kring dessa frågor. Jag vet att den bl.a. lett till ett sk. Förskolebrev som föräldrar kan skriva ut och ge till sina förskolor där man t.ex. påpekar vikten av att det är ordinarie personal som byter blöjor osv.


Fet, ful och fyrtio...

Idag har jag varit 40 år i 26 dagar. Det var mäktigt att fylla 40 - tack vare alla himla fina vänner och kollegor som firade mig. Blev väckt tiiiiidigt på morgonen och fick världens godaste frukost! Sedan var trädgården fint dekorerad också! Förstår inte hur de kunde missa att trampa i hundbajs medans de fixade det...
På jobbet blev jag väldigt överraskad och firad av alla elever och personal. En riktig energikick! Och rörd-tårarna brände.

Lite bilder från min dag:



















Det enda jag kan förändra när det gäller fet, ful och fyrtio är det första. Och nu börjar träningslivet igen. Jag byter jobb i augusti och jag måste då se till att komma igång med träningen på allvar. Då har jag alla möjligheter att träna före och efter jobbet, både i simhallen och på gymmet.
Självklart börjar jag ju träna redan nu, fast mest med promenader och fotboll.

I övrigt önskar jag att jag kunde älska mig själv när jag tittar i spegeln, men så är inte fallet. Jag ser gråa hår, rynkor och känner mig allmänt trött och ser glåmig ut. Förutom kroppsstorlek. Men det är så det är. Viktigast av allt är ju hälsan och den behöver jag definitivt jobba med.

Man skulle njutit av sitt utseende när man var yngre. Å andra sidan tycker jag att andra är så vackra med sina rynkor och gråa hår...
Nån gång kanske jag också kan känna mig nöjd.

Man skulle varit nöjd i tonåren. Men finns nöjda tonåringar? Kanske inte finns nöjda 40-åringar heller? :-) Kanske ligger det i de flestas natur att hitta saker med sig själv som man inte är nöjd med och vill förändra?

Idag har jag i alla fall cyklat Spin of Hope och blev alldeles hög av endorfinkicken av träning. Dock är fröken Snippa inte alls lika nöjd. Hon hamnade i koma efter en halvtimma och hade sedan behövt allvarliga upplivningsförsök efter 45 minuter om inte passet varit slut just då. :-)

Oj, blev ett långt inlägg här... Ser fram emot att kunna blogga mer framöver då jag hoppas att min tid kommer att fyllas av mycket mer än omdömen, lektionsplaneringar, rätta arbeten, betyg och annat.