Orm orm orm orm orm...

Ser ni paketet i bilden ovan? Den gröna lådan med cerise upptill? Den gömde jag där en lördag. Dagen därpå tog husägarna hand om vedhögen intill. I den fanns tre huggormar. Troligtvis huggormar i alla fall. Och jag stod där precis intill.... Uäck! Jag vet M.S! Jag är löjlig - men ormar är bland det äckligaste jag vet!!! Och när jag sedan när jag på måndagen gick på vägen upp till dem så låg det tre överkörda äspingar på vägen. Det var i alla fall huggormar. Usch! Skulle tro att det var huggormar i vedhögen också - och att det inte var gula fläckar utan vita streck liksom. Men ni kan läsa mer nedan om svenska ormar. Jag har markerat med rött de för mig nya äckliga fakta som nästan fick mig att må illa.

Texten är hämtad från Wikipedia, Kolmården och Bioresurs.

Hanen av huggormen blir i allmänhet mellan 34 till 76 centimeter lång, honan mellan 42 och 78 centimeter. Enstaka exemplar om cirka 100 cm, är kända, speciellt från norra delen av utbredningsområdet. Huggormar har vertikala pupiller (som på en katt till skillnad från snokensfjäll som är mindre än snokens. runda). Huvudet är brett och platt.

Huggorm, bild lånad från www.kolmarden.se

Huggormen har oftast en relativt ljus grundfärg med ett mörkt sicksack-band längs ryggen. Ofta är grundfärgen ljusbrun och bandet mörkbrunt. Hannar som nyss bytt skinn kan ha silvergrå grundfärg med svart band. Det finns också helsvarta — melanistiska — individer. Dessa är speciellt vanliga i skogstrakter, vid sjöar och dammar, längs kuster och på öar. Ärftligheten är inte helt klarlagd, men fler honor än hanar är helsvarta. Det finns även normalfärgade former som saknar sicksackbandet. Nästan alla huggormar föds normalfärgade, men en del blir mörkare med åren.

Svarta snokar och helsvarta huggormar är mycket lika varandra. Ett sätt att skilja dem är att studera huvudet. Snokar har oftast en gul fläck på varje sida av huvudet. Sådana finns inte på huggormar. Vissa svarta snokar saknar dock nackfläckar.

Huggormen är ovovivipar; den bildar ägg men dessa kläcks vanligen redan inne i moderns kropp och hon föder levande ungar. Parningen sker i slutet av våren och honan föder ungarna i slutet av sommaren. Vid födseln är ungarna knappt 20 cm långa, och kallas äspingar. Det bör dock noteras att ordet äsping har olika betydelser i olika delar av Sverige; i vissa landsändar kallas honan för äsping. Ungarna kan även lokalt kallas för "äffsing". Parningstiden infaller i april-maj på vinterlokalen eller i dess närhet. Födslarna brukar vanligtvis äga rum i augusti-september. Honan föder 4-20 ungar, och de är då 12-23 centimeter långa. Hanen blir könsmogen vid 3½-4 års ålder, medan honan blir det vid 4-6 år. Huggormar är skickliga klättrare och simmare.

Om du har huggorm på tomten så betyder det att de trivs där. Du kan då tycka att det är trevligt att ha ett av Sveriges djur på nära håll (vilket många faktiskt tycker) eller att det inte känns så trevligt. Om du tillhör den senare gruppen – tänk gärna efter – då bör du tänka på några saker för att eventuellt komma till rätta med detta;

1. Är det verkligen är en huggorm? Det kan vara en ogiftig art som med andra ord inte gör en fluga förnär!

2. Huggormen finns där för att det är en trivsam miljö. Att flytta eller slå ihjäl en huggorm är inte att rekommendera eftersom det inte löser problemet – det finns alltid andra ormar som står på tur. Du riskerar dessutom att bli biten. En flyttad orm går dessutom en nästan säker död till mötes eftersom den har svårt att hitta rätt i en ny miljö.

Du måste rensa undan eventuella gömmställen, klippa gräset, rensa bort gamla hallonsnår och buskar som kan utgöra trevliga områden för ormarna.

3. Det är en fridlyst art. Du får med andra ord inte behandla den hur som helst. Du är troligtvis dessutom djurvän!

Huggormen är världens mest spridda orm och finns ända från Storbritannien i väster till Rysslands Stillahavskust i öster. Den är också den enda orm som finns norr om polcirkeln. I Sverige finns huggormen i hela landet, utom allra längst uppe i norr. Särskilt vanlig är den på skärgårdsöar. Precis som snoken och hasselsnoken, är huggormen fridlyst i Sverige.

Huggorm och snok, bild lånad från http://bilder.ngn.nu

Ett bra kännetecken är ögat som har en stående pupill. Vanlig snok och hasselsnok har runda pupiller. Huggormshannen är oftast grå och har ett svart sicksack-mönster längs kroppen. Honan är ofta brunaktig och har inte lika tydligt mönster. Det finns även helsvarta huggormar. Bland dem är det svårare att skilja på hanne och hona.

Huggormen är den enda orm i Sverige som är giftig. Giftet är främst till för att fånga föda med – inte för att försvara sig mot fi ender. Hugget kommer blixtsnabbt. Ormen släpper sedan och följer luktspåret efter sitt byte tills giftet förlamat det. Den använder tungan för att följa luktspåret. Tungan samlar in luktpartiklar som förs upp i ett luktorgan i gommen. Råkar man bli biten av en huggorm ska man direkt åka till sjukhus. Dess bett är nästan aldrig livshotande men följderna kan bli en väldigt obehaglig erfarenhet.

Hannarna brukar komma fram ur övervintringen redan i mars. I april–maj parar de sig. Hannar som konkurrerar om en hona ”brottas” för att bestämma den inbördes rangordningen. Då använder de aldrig gifttänderna. Det händer att flera hannar parar sig med samma hona. En kull med huggormsungar kan alltså ha flera olika pappor.(Jahaja...ormgropsbegreppet blir härmed förklarat...)

Huggormens ägg kläcks strax innan de ska läggas, så att ungarna direkt kan klara sig själva. När de föds i augusti–september är de 12–23 centimeter långa. Det tar mycket energi för honan att utveckla en kull ungar och därför klarar hon bara av att få ungar vartannat år. (Tack för det!!!)

Hasselsnok, bild hämtad från www.bioresurs.se

Hasselsnoken är ju anledningen till att alla tre ormarterna är fridlysta i Sverige, eftersom många inte kan se skillnad på dem. Om man kollar ser man dock att huggormen har det karakteristiska trekantiga huvudet, tjock kropp och mer eller mindre framträdande (ibland osynlig på helsvarta exemplar) zick-zack-teckning. Snokar är mer slimmade och ofta längre, snabbare dessutom. Om man ser en orm som simmar så kan man känna igen en huggorm på att de håller upp huvudet över vattnet medan vattensnoken simmar ledigare och kan även dyka för att fånga bytesdjur.

Snok

Snok

Usch, det var inget bra att skriva dett inlägg. Det kryper i hela kroppen.... Bläää...
Har fötterna uppdragna i soffan.
Inte blev det bättre av att läsa den här atikeln:

Orminvasion

Det känns som att det är ett ormår i år... Har själv sett 7 stycken... Man brukar ju aldrig se några annars...

Hm... MASSOR med snö och kall vinter har sina fördelar trots allt!