Dels behöver jag göra något annat än att vara klassföreståndare och klasslärare - för jag har inte känt mig som någon bra lärare de senaste åren. Så väldigt otillräcklig.
Att inte kunna göra det man egentligen vet skulle behövas är mycket energisugande. Det är inget kul att göra ett halvdant jobb.
När sedan många av ens närmsta kollegor byter jobb också, då är det dags att ta steget och starta om någon annanstans. För då kan man lika gärna lära känna nya kollegor på ett nytt ställe.
Eleverna är svåra att lämna. Flera av dem känner sig bortvalda och just lämnade. Jag vet att de kommer att få någon annan lärare som tar sig an dem, men just när man lämnar så är man en skurk och känner sig som en sådan också.
För många barn är det viktigt med kontinuitet och lärarbyte ställer förstås till det. Dock kan jag känna att 17,5 år med ett års föräldraledighet inte riktigt tyder på att jag byter jobb särskilt ofta :-). Det hjälper ju inte de barn som nu får någon annan lärare, men som jag sa till dom: Det kan bli mycket, mycket bättre! Förändring är jobbigt - men leder också ofta till något bättre. Förhoppningsvis får de en lärare med energi och arbetslust! Sedan är min erfarenhet att barnen fixar förändringar mycket bättre än deras föräldrar. ;-)
På måndag börjar jag - och jag ser fram emot det! Idag kom ett uppstartsbrev från rektorerna.
Nya utmaningar väntar!
