
Ett födelsedagskort till tjejen som fyller år idag - samma tjej som gjorde TVÅ hole-in-one på fotbollsgolfen!!!
Och ett kort som ska resa lite längre... ;-)
Igår fyllde mamma år, och fick en dator av sina döttrar med familjer. =)
Hon blev ganska chockad, och trodde inte att hon skulle klara av det alls! Jag är helt säker på att hon kommer att fixa det galant om ett tag. Hon är teknikintresserad - så det kommer bli alldeles perfekt!
Grattis mamma - och som sagt: Livstids support ingår! =)
M åkte tidigt i morse för att fortsätta med projektet. Mycket irriterat (i klass med irritationen hos getingarna som nyss fått sitt bo förstört) blev det när jag häpet kastar ur mig följande fras när jag kom dit tre timmar senare:
- men det har ju inte hänt nåt?
Fick då en föreläsning om det där med att såga till bräderna runt fönstren osv. =) Och dååå såg jag ju vad mycket han hade gjort. Men det syntes inte på foto om man säger så... =)
Mallan är där nu och ska hjälpa farmor att måla svart färg. Och emellanåt snickrar hon med brädstumpar och bygger bl.a. båtar. En båt heter Lilly och seglar (ja det är en segelbåt) finfint på "Dyngestanssjön".
Sååå härligt att hon får muckla och greja och vara ett sommarbarn - det är ju så jag minns mina somrar också. Snickra, tälja, bygga, kladda, gegga och pyssla hela dagarna! =)
En del skulle nog påstå att det är det jag fortfarande gör...
Nu är det målat en gång. Mallan hjälpte till och såg ut som hon hade mässlingen efteråt. Men roligt hade hon! =)
Falu rödfärg luktar gott tycker jag, och det är en rolig färg att måla med!
Jag behöver ett nytt förvaringssystem för mina smycken. De blir liksom aldrig använda när de ligger i en burk alldeles ihoptrasslade!
..."ramlade" över mig när vi var i Spiken. Jag har länge tänkt att läsa den, men inte vetat om jag skulle orka. Det är tungt med tunga ämnen, och tsunamikatastrofen är ju definitivt inget undantag.
Boken är väldigt sakligt skriven, och man följer Pigge och hans kamp mot myndigheterna som inte är särskilt hjälpsamma. Han är speedad, i chock naturligtvis, och det känns i boken att det är så. Bitvis är den jobbig att läsa, därför att man kan se sig själv i situationen han befinner sig i. Och då blir det oerhört tungt...
Emellanåt sticker Pigge in ett och annat klokt tips, som t.ex. handlar om att våga prata om döden, våga leva och ta vara på varje timma, eftersom man aldrig vet när det kan ta slut. Det kan ju kännas som klyschor, men får liksom ett annat djup när det är någon som förlorat hela sin familj som säger det.
Jag vet att jag satt i bilen hem från ett IKEA-besök när jag läste i ett aftonblad och det var MASSOR av bilder på saknade, och reportagen från Thailand visade på en katastrof som var helt omöjlig att ta till sig. Jag sköt det nog ifrån mig istället...
Man får helt klart en annan bild av Pigge när man läst boken, och man värdesätter sitt liv på ett annat sätt kanske.
Men det där med att ta vara på varje minut och så... Hur GÖR man egentligen då???
Moth design!