I fredags var vi och fixade med ljus på våra gravar och såg till att det lyste vackert. Det är ett mysigt pysslande att fixa fint på graven tycker jag, och jag vill helst att det ska vara personligt och inte bara en krans som "alla andra har".
I fredags var vi också hos tandhygienist med Mallan som fick klart godkänt. Sedan följde vi med mamma till vårdcentralen för att ta bort stygn, och hon fick också godkänt. =)
Vi hann också med ett besök på Sjöbergs guld för att göra hål i öronen på Mallan - något hon tjatat om i fyra år men inte fått för sin dumma överbeskyddande mamma. Men i tioårspresent fick hon det av oss. Och eftersom jag lovat att det skulle bli av på lovet så var det ju lite sista chansen i fredags.
Det gick jättebra, förutom en nästan krossad hand på hennes mamma, hihi, och hon var och är jättenöjd. Tack snälla Lisa & Ann för detta!
I lördags var det Gåsalunken - och det kom rekordmånga och gick: 1003 personer. Det är ungefär 80 funktionärer som behövs för att ro runt promenaden. Tack alla som gjorde det möjligt. Själv satt jag i rättningssekretariatet tillsammans med andra goa människor. På morgonen, en timma före starten, gick jag promenaden. Passade mig perfekt att slippa trängas med folk. Det var min första längre promenad på lääääänge av olika anledningar och det var så gött. Vackert var det också!
Vill rikta ett stoooort tack till Inger som fixade mat till oss. Det var rörande snällt - och så himlans gott! <3 br="br">
Idag var vi på minnesgudstjänst i kyrkan. Det var vackert - och jobbigt på samma gång. Jag har så mycket gråt i mig som pyser ut ibland, och idag är en sån gråtdag (förmodligen för att jag är ganska trött). Först läste jag ut "Femtio nyanser av mörker" som är del två i trilogin om Christian Grey & Anastasia Steele. Då grät jag. Sedan kollade jag på Så mycket bättre - och fick höra Magnus Uggla tolka en av Olle Ljungströms låtar. Då grät jag (tack för förvarningen mamma- det hjälpte inte ;-).
Sedan gick jag då på minnesgudstjänst där bl.a. min svärfar var en av dem som det skulle tändas ljus för. Det var riktigt jobbigt. Mycket jobbigare än vad jag kunde trott. Jag höll dock inne med gråten, eftersom jag skulle läsa texter och ta upp kollekt m.m. Fast när Lovisa & Malin Holmlind tillsammans med Asya spelade Närmare Gud till dig på cello, violin och piano så brast det... ordentligt... Ifall ni inte vet vilken psalm det är så kan ni kolla klippet nedan. Jag hittade ingen version med bara en cello, en fiol och ett piano. Det blir istället en symfoniorkesterversion. Jag kan säga att det vi fick lyssna på var så mycket vackrare, enklare och det gick rakt in i hjärtat. Jag grät och grät och fick ta upp kollekt med illröda ögon och kinder. Jag hade inte behövt, för kyrkvärdskollegan erbjöd sig att fixa det själv. Men jag kände att jag behövde göra det - och sorgen är ju en del av livet... Fast man kunde önska att man kunde gråta vackert som på film.
Textläsningen gick dock bra, fast benen skakade för jag var nervös. Det jag läste var ur Uppenbarelseboken kap 7, och slutade med orden "och han ska torka alla tårar från deras ögon". I "torka aldrig tårar utan handskar" läser Benjamin ur Uppenbarelseboken också, sitt favoritbibelord, men det är Upp 21:4. De påminde dock om varandra och fick mig att tänka på den boken vilket bättrade på tårförrådet.
Jag gick en sväng på kyrkogården - och det är väldigt vackert vid Allhelgona. När jag var liten minns jag att vi åkte till Fröjereds kyrkogård och till Norra kyrkogården i Tidahom och bara gick omkring. Jag älskade det. Tyckte om det och trivdes. Kände värme.
Idag känns det mer sorgligt. Varmt och vackert fortfarande, men sorgligt.
Men om livets väg bara vore rak och enkel skulle väl allt bara bli "lagom" och man skulle inte uppskatta de där bra stunderna lika mycket...kanske... Vad vet jag?
Nu vet jag att jag är trött - i morgon är lovet slut och det är dags att vara på topp igen. Så nu ska det sovas. Natti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar