lördag 9 mars 2013

I Dialog med mig själv...


- Fasen vad du ser blek och glåmig ut! 
- Ja, jag är trött.
- Trött! Det är ju varenda människa, och du är det ju för det mesta. Eller hur?
- Jo, det är möjligt. Det är många saker jag är trött på. Jag är trött på min onda häl som sabbar för mig, jag är trött på att ha ont när jag försöker göra roliga saker. Jag är trött på att ha en mage som en deghög och gäddhäng som skulle få Sveriges största gädda att baxna. Jag är trött på att alltid behöva tänka på vad jag äter, trött på att aldrig hinna med och jag är trött på att vara trött. Om jag fick bestämma skulle jag gräva ner mig i sängen med en bok och stanna där.
- Tur att du inte får bestämma då. Snart ska du nämligen träna. Det är ju det enda rätta för att förändra det där du har problem med. Och det är väl i alla fall ett I-landsproblem att du får tänka på vad du stoppar i dig. Och när det gäller att ha ont så finns det dom som har det betydligt värre. Gnäll inte så förbaskat!
- Nje, jag vet, men det är inget kul att ha ont. Och jag vill ju bara vara pigg och fräsch och strålande. 
- Pigg, fräsch och strålande... FNYS! Se då till att sätta dig på den där motionscykeln nu med detsamma och trampa på för tusan. LATMASK!
- Jaja, jag ska...
- Tror du förresten att folk vill läsa om hur trött du är och hur oinspirerad du är för att träna?
- Nej, men de behöver väl inte läsa då! Normala människor har svackor och jag är en... hm... någorlunda normal människa i alla fall. Den här bloggen handlar om mig och då får väl de som läser antingen skita i att läsa mina deppinlägg eller så får de gotta sig i att jag vältrar mig i pessimism.
- Men HALLÅÅÅÅ, för vems skull skriver du egentligen nu? 
- Min egen antar jag. Som ett självterapeutiskt inslag liksom.
- Kära nån. Du kan ju inte vara din egen terapeut fattar väl du. Nänä, erkänn nu att du sitter här och skriver för att liksom skjuta på den där motionen liiite till. Vavavava? Eller hur? Erkänn nu!
- Suck. Ja. Så kan det vara.
- Ha! Visste väl det! Dåså, då släcker vi ner den häringa apparaten nu och så hoppar du upp på cykeln istället. KOM IGEN! NUUUUU!
- Jaaa.... Okej då. Mne jag måste nog gå till tvättstugan först, för att...
- NEJ! CYKLA! NU!
- Jaja... tjata inte...

2 kommentarer:

maria sa...

helt ok att deppa
- då får vi andra peppa!
(öh, rimmade det eller?)
=)
KRAM!

Annelie björk sa...

Tycker bara det är skönt att läsa om att det faktiskt är dom vardagliga måstena som är svåra att övervinna! Det får inte andra oinspirerade bara att känna oss mänskliga, lite mänskliga i alla fall!! Även om världen ser ut som den gör och träning och mat i överflöd är som du skrev I-landsproblem, så är det ändå det som är vår egen vardag som sätter spår i vårt eget mående! Bra kämpat!! Du nådde ju ditt mål och tränade, jag kom bara till soffan! Jag nådde inte mitt träningsmål alls!