Spegla himlen

Läste en väldigt kort dikt för länge länge sedan som fastnat...
Den är ur Dom Helder Camaras "Tusen skäl att leva".


Bara en vattenpuss ville jag vara
och spegla himlen!

En typ av Haiku

Såg molnen komma
i rasande fart mot mig
Himlen blev blåsvart

En favoritdikt...

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor
där intet mörker är.

I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt som ljuset
med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret
ty ljuset vilar där.
Var inte rädd för mörkret
som ljusets hjärta bär.

Erik Blomberg

Höst, enligt Dagerman

HÖST

Hur fort blir lönnarna gula,
som lyser vår vandring i parken.
Att dö är att resa en smula
från grenen till fasta marken.

Hur smal blir den gyllene strimman,
som bådar att dagen skall randas.
Det klämtar en spårvagn i dimman,
och luften är tung att andas.

Hur snart blir kinderna vita.
Så kyss dem med läppar av vatten.
Se, måsarna textar med krita
en dikt i den svarta natten.

Hur snart står popplarna höga
och nakna med svärta i strecken.
Att dö är helt enkelt att snöga
som löv i den muntra backen.

Stig Dagerman

Catch a falling star

Catch a falling star and put it in your pocket
never let it fade away
Catch a falling star and put it in your pocket
save it for a rainy day

Blåklintsblått

Blått är mitt hårband.
Blå är min kjol.
Blåa är blåbär.
Blå är viol.
Havet är blått och himlen är blå,
men blåast av allt är nog blåklint ändå.
   
Ur Majas alfabet.

KRAM

Hittade en fin dikt av okänd poet som passade bra till ett foto jag hade...

Det finns något speciellt i en kram
Den värmer hjärtat,
välkomnar,
gör det lättare att skiljas åt.
Den kan säga förlåt, tack och 
-jag bryr mig om dig!
En kram kan dela glädje och sorg.
Kramar är till för alla vi bryr oss om,
och alla nya människor vi lär känna.
Mormor, kompisen, nya grannen eller din nallebjörn.
En kram är fantastisk.
Den talar utan ord.
En kram får oss att må bättre.
Den kan vara början på något, eller slutet.
Den kan vara inledningen till nåt stort.
En kram är kärlek.

Mycket humhum blir det... ;-)

Efter Gardells bok, som ju beskriver en del humhum, gick jag på 50 nyanser av honom. Hela den boken handlar om humhum. Det fick mig att tänka på Frödings vackra dikt "En morgondröm". Den blev han åtalad för att han skrev. Det har hänt en del sedan dess kan man säga...

En morgondröm

I

Jag sov och jag drömde
om Ariens land,
där solguden tömde
med givmild hand
kring allt överallt i en lycklig ängd,
som sedan vulkaniskt vart bränd och sprängd,
sitt liv, sina håvors mängd.

Jag drömde om aplar i mäktiga hag
kring urskogens väldiga vattendrag,
om körsbärsdungar och vinbärssnår
kring floden, som enslig i dälden går,
om vete, som självsått ur jorden stiger
i ödemarksdalen, där allting tiger,
om humle, som klänger och slingrar sig fram
i skogens tystnad från stam till stam.

Och ängar sig breda
kring bäckars fall,
där herdarna leda
sin hjord i vall,
när kvällen sin dagg över landet strör,
vid lidren med byttor till mjölk och smör
står väntande hustrur och mör.

Och mannen är stark och kvinnan vek
och ungdomen yster och vig i lek,
ett naket folk, för stolt för ok,
för rent för dräkternas skökodok.
Men skymtar det stundom bland flickornas flockar
ett mångfärgat kläde om höfter och lockar,
det är för att göra sig särskilt grann
och vacker och kär för en älskad man.

Vid viken, vid kröken,
som älven slår,
den stigande röken
ur tjällen går,
där syssla i ro med de yngsta små,
som lipa och le, där de tulta och gå,
de gamle, de silvergrå.

Men högt på en klippa i frihet och ljus
och högt över töcknen är konungens hus,
på vidden och branterna runtomkring
vid midsommartid hålles folkets ting,
och konungen dömer från domarestolen
och tänker för folket och talar med solen,
och solen sår ned sina gudomssvar
om allt, som skall bliva och är och var.

II

Där strövar i skogen en fri ung man
och ingen är fri ung man som han,
hans blod är en störtsjö i vårstormsdagar,
hans trots bryter lagar
och allt vill han fresta och allt han kan.
Den säkraste brottarn och måttarn
han prövar med näven och lansen
och kysser, när rast är i dansen,
de vackraste flickorna fritt
i vredgade friares mitt.

Jag såg i min dröm, hur hans gång var glad,
hur allt, när han strövade muntert åstad,
bar skick av en fri ung man,
hur hemlighetsfullt det om läpparne log
som visste han nog
att gudarnas ättling
och älskling och like var han.

Han strövar med glättiga fjät framåt
på skogens vilda stråt,
han stannar och ler åt små kryp,
som måtta åt tån med ett nyp,
han gäckas med gökar, han retas med trastar,
han följer för roskull ett spår,
på hällen han vilar, vid tjärnet han rastar
att se på en fisk som slår,
han faller på knä invid randen
och ligger och dricker ur handen.

Jag såg i min dröm, hur hans blick blev klar
av glädje åt bilden, som vattnet bar,
den visade gudarnas ättling,
hur manvuxet vacker han var.

III

Fina fötter, nätta små,
kliva långt och slugt på tå,
än de skynda, än de väja,
knätt och kny, för ljud och speja,
om ej någon hörde små
fina, nätta fötter gå.

Kny och knätt, nu le och lura
glada ögon bak en stam,
och en flickas axlar kura
sig ihop som rädda lamm
och försiktigt förtänksam
smyger hon sig fram.

IV

Och med ett som en vind
stryker flickans arm över jägarens kind
och har täckt honom ögonen till,
och hon ler åt sin fånge, haha och hihi,
han kan inte bli fri,
han må sträva så mycket han vill.

"Stackars Dum och Egenkär
där,
kan du gissa vem det här
är?"

Och hon kniper och drar
och hon rycker och slår för att frampressa svar
och att skrämma den älskade rädd,
och hon plågar och pinar hans rygg med sitt ben,
men den pinan är len
som ett smek på en kärleksbädd.

Blint han kämpar att bli lös,
trevar, gissar: "Nyp och Klös
är ditt namn och Udd och Sticka,
Riv och Ryck och - släpp mig flicka!"

Och med ett med ett skratt
blev han fri, sprang han upp, fick han flickan fatt,
och han drog henne tätt
mot sin mun för att kyssa sig munnen mätt,
och hon snyftade till och i gråt hon brast,
och hon sökte hans blick,
och en glimt av hans innersta själ hon fick.

Och som knoppen av Ariens ros en vår
sina skylande blad från pistillerna slår
inför sol, inför vindar och frön
låg hon naket och utslaget skön
och med vittskilda knän och med skälvande sköte
var den älskades åtrå i möte.

V


Själ i flamma, blod i dans,
han var hennes, hon var hans,
han blev hon, hon blev han,
ett och allt och tvenne,
när hans unga makt av man
trängde in i henne.

Och med huvudet bakåt i kyssande böjt
och med skötet mot famnaren höjt
drack hon livets och kärlekens yppersta drick
i var störtvåg, hon fick
av hans livseldsaft,
i var gnista, som gick
av hans kraft.

Och som samma andedrag,
samma puls och hjärteslag
själ vid själ i samma kropp
sammanhöll,
steg och föll
rytmens ned och opp,
mot och in och från,
tills med ens en stråle sköt
ur hans liv och livsvarmt göt
faderkraft i moderfröt
och som två förenat floder
ström av fader, ström av moder
blevo ett i son.

VI

Och som hjärteblad i en blomsterskida,
heltförenta nyss, när skidan brast,
än vid sömmen hålla troget fast,
höft vid höft och sida invid sida,
syskonkärligt lågo hon och han
ännu flämtande och ännu röda
av sin kärleks första bråda möda
tätt med armen knuten om varann.

Men med ljuset, som i rymden flammar
av den evigtklara lyckans rike,
kom lycksalighet som sändebud
milt välsignande från ljusets gud
likt en solglimt mellan skogens stammar 
över gudens sons och dotters like,
mänskosonen och hans brud.

VÅR!

Våren är full av ljud...

Humlesurr,

Getingsurr, Bzzzz,

Koltrastsång,

Gökens ko-ko ko-ko,

gräsklippare som brötar,

vårregnssmatter,

och en enormt skön tystnad när man bara hör vindens sus.

Våren är full av dofter...

Gödsel av olika slag,

nyklippt gräs,

en kopp kaffe utomhus vid solväggen,

solvarm hud,

svett,

svartvinbärsbuskens blad, 

tvätten som hänger på tork,

planteringsjord på hela händerna.

Våren är full av färger...

Vårgrönt,

solgult,

himmelsblått,

björklövsgrönt, 

gräsgrönt,

maskrosgult, 

tulpanrött, 

förgätmigejblå,

doftviolslila.

Våren är full av smaker...

Rabarberpaj,

syrliga granskott,

salt hud, 

vårregn på tungan.

Våren är full av saker att känna med hela kroppen. Och jag ÄLSKAR det!

Veckans kylskåpspoesi!

 

Min kylskåpspoesi har återigen intagit kyldörren. Det är ju så himla kul! Jag kan bli stående lääääänge framför dörren och dikta! =) Älskar lyrik och poesi!

Höstvisa

Höstvisa

Förtrogen hälsning låt mig vid ditt bröst
dig kärligt bringa, klara, blida höst!
Om dagen går du som en jaktgudinna
och blåser horn inunder björkars glans,
men som en ung och levnadslustig kvinna
du svingar het och yr på nattens dans.

Ja, du är glad, ty du är god och skön.
Av dig får sommarns legofolk sin lön.
Och vi som akta nyttans håvor ringa,
för oss du tänder dina färgers glöd
och låter stormens djupa strängar klinga
av allt ditt hjärtas stämningsöverflöd.

Från badstusvalen höres skäktans vin
och bråkans tuggning på det sega lin;
där drömmer flickan, agnig, varm om kinden,
om bröllopsrustning och om lakansväv.
Därutanföre rasslar ödsligt vinden
i backens rönnar och i vikens säv.

På vägen leder tiggarkvinnan stolt
sin unge, pösande i trasig kolt.
Nu vankas i var bondgård rik förtäring,
vid varje skördefest en tår på tand.
Knappt nog hon nickar åt en backstukäring
som rotar i sitt magra jordbärsland.

Lugnt sitta husets hjon i blåsig kväll
vid stängda dörrar och vid stängda spjäll.
Dem sommarns oro skingrat hösten enar
i hemmets vila, hägnande och ljuv.
Vem smyger ute unde gårdens grenar -
en blygsam giljare, en äppeltjuv?

- Ja, det är höst. Mitt hjärtas väna vän,
vad lust, att vårfödd kärlek lever än!
Vad lust att se din unga fägring mogna,
din barm bli hög, din kind bli äppelröd!
Stort är att älska, mer att vara trogna
i älskogs brusande och bråda glöd.

När hem jag kommer från en tidig jakt,
bak trappans jungfruvin du står på vakt,
och när från ljustring sent jag återvänder,
ur fönstrets mörker hälsar mig din röst;
din blick har följt mitt bloss längs älvens stränder.
Vad lust att älska i den kära höst!

Erik Axel Karlfeldt

Älskar vitsippor!

De lyser som små stjärnor i skogen, och allra vackrast är det när de blir som stora mattor som man bara vill kasta sig i!
Det får bli en haiku igen, med vitsippstema:

Vitsippan strålar
Alltid vänd mot solskenet
sträcker den sig upp

Haiku

Haikudikter är roliga tycker jag. Det ska vara 5 stavelser i första raden, 7 i andra och 5 i tredje (tror jag). Är ni diktsugna kan ni spana in den här poetmaskinen (men den är på engelska).
Jag gör ett försök:

Fantastisk fasan
Saluterar vårkänslan
Flyr från fotograf

En droppe... fast inte i en daggkåpa...

Ack låt mig leva riktigt

och riktigt dö en gång,

så att jag rör vid verklighet

i ont som i gott.

Och låt mig vara stilla

och vörda allt jag ser,

Så detta får bli detta

och inget mer.

Om av det långa livet

en enda dag var kvar,

då sökte jag det vackraste

som jordelivet har.

Det vackraste på jorden

är bara redlighet,

Men det gör ensamt liv till liv

och verklighet.

Så är den vida världen

ett daggkåpeblad

och ini skålen vilar

en vattendroppe klar.

Den enda stilla droppen

är livets ögonsten.

Ack gör mig värd att se i den!

Ack gör mig ren!

Av: Karin Boye

Vaggsång för oroliga hjärtan

Sov mitt oroliga hjärta
Tro att allt blir bra
Sov mitt oroliga hjärta
I morgon är en annan dag
Allt du ser i mardrömslikt mörker
försvinner i dagens ljus
Det du känner är det värsta som kan hända
är bara ett oroligt tanke-sus
skapat av din inre ångest
Det kommer inte att ske
Du vet bättre än så
men är orolig ändå
och så får du inget visa
för då blir det bara värre
Men allt kommer att gå bra
det vet du innerst inne
Du måste bara låta din hjärna
förklara för ditt hjärta
att allt är lugnt
att allt kommer att gå bra
att ingenting kan gå fel
att INGENTING kan gå fel!
Sov mitt oroliga hjärta...