onsdag 5 maj 2010

En droppe... fast inte i en daggkåpa...

Ack låt mig leva riktigt

och riktigt dö en gång,

så att jag rör vid verklighet

i ont som i gott.

Och låt mig vara stilla

och vörda allt jag ser,

Så detta får bli detta

och inget mer.


Om av det långa livet

en enda dag var kvar,

då sökte jag det vackraste

som jordelivet har.

Det vackraste på jorden

är bara redlighet,

Men det gör ensamt liv till liv

och verklighet.


Så är den vida världen

ett daggkåpeblad

och ini skålen vilar

en vattendroppe klar.

Den enda stilla droppen

är livets ögonsten.

Ack gör mig värd att se i den!

Ack gör mig ren!

Av: Karin Boye

Inga kommentarer: