Prinsessan Höst

I torsdags träffade jag på prinsessan Höst och fick möjligheten att fotografera henne. Visst är hon makalöst vacker!!!

What kind of world is this?

Jag vet inte om ni har hört eller läst om familjen som bott i Vedum i 15 år och nu plötsligt blev utvisade till Kosovo. Jag hörde på radion igår på väg från jobbet och tårarna bara rann. Vad är vi för människor egentligen? Hur kan det bli såhär?

Pratade med en polisman som sa att det är så det brukar gå till. Plötsligt blir familjen avvisad, och för mig låter det nästan som en kidnappning när de bara plockar in dem på det där sättet. Vilket trauma att efter 15 år bara slitas upp ur jorden som växter och skickas iväg till ett annat ställe. Ingen möjlighet att ställa in sig på flytt och möjlighet att säga hej då till kompisar och kollegor.
Jag fattar att det kan vara dubbelt, eftersom gränspolisen inte vill att familjerna ska gömma sig osv. men vem tänker på barnen i detta läge? Skulle NÅGON vilja att ens egna barn fick vara med om något sådant???

Jag blir så ledsen... Är detta det Sverige vi vill ha???

När jag träffade kungen

En tidig morgon i veckan så träffade jag kungen. Han var stor och stolt och kom just från badet. Mitt framför bilen på vägen stod han, och jag tvärbromsade. Det rann vatten från honom, och han frustade lite så att det kom små moln från näsborrarna. Det var kallt, men han såg inte ut att frysa. 

Hans krona var av det ståtligare slaget, och han tittade på just mig! Själv fick jag panik och drog fram kameran. Måste ju få en bra bild!

Hade glömt att jag inte hade kameran på auto... så det blev inga superbra foton. Men några där det syns att det är kungen blev det i alla fall.

Bloggtid?

Inte blir det mycket bloggat för tillfället. Tiden tas upp av jobb, plugg, träning och vardagsmåsten. Men här är i alla fall lite bilder från de senaste dagarna.

Testar

En ny bubbelvattenvariant fanns i affären. Då måste jag testa. MÅSTE! ;-)

Den här var...hm... Speciell. Tycker nog att de kunde nöjt sig med ingefära. Smakar pepparkaka gör det. Frågan är dock om man vill dricka vatten med pepparkakssmak? Tveksamt...

Träd

Storm

Plötsligt möter vandraren här den gamla

jätteeken, lik en förstenad älg med

milsvid krona framför septemberhavets

svartgröna fästning.

Nordlig storm. Det är i den tid när rönnbärs-

klasar mognar. Vaken i mörkret hör man

stjärnbilderna stampa i sina spiltor

högt över träden.

(Tranströmer, ur “17 dikter”, 1954)

Trädet och skyn

Det går ett träd omkring i regnet,
skyndar förbi oss i det skvalande grå.
Det har ett ärende. Det hämtar liv ur regnet
som en koltrast i en fruktträdgård.

Då regnet upphör stannar trädet.
Det skymtar rakt, stilla i klara nätter
i väntan liksom vi på ögonblicket
då snöflingorna slår ut i rymden.

Tranströmer

Once you go black, you never go back...

Om det är så har jag ingen aning om, men däremot kan jag säga såhär: Once you go swedish crayfish you never go back. Inget snyggt rim - jag vet - men idag skulle vi käka kräftor jag och Mallan. Vi var så sugna på det och hade köpt ett paket jumbokräftor från nåt asiatiskt land för det fanns inget annat i affären.

Ni som känner mig kommer nog knappt att tro på detta, men vi åt kanske två var och sedan SLÄNGDE jag resten. Jag SLÄNGDE kräftor. Har ALDRIG hänt förut. De var vidriga! BLÄÄÄÄÄ!

Så - ska jag äta kräftor får de väl kosta skjortan då, och vara lite svåra att få tag i. Det är det definitivt värt.

Här är en svensk kräftkung som var MYCKET GOD! Honom åt jag för ett tag sedan då jag blev bjuden på kräftkalas.  Stor skillnad på honom och dagens vidriga äckelkräftor.