Galna infall!

Ibland gör man galna saker... Idag gjorde jag det. Fick ett infall och... Ja, jag ska nog visa er en dag framöver istället tror jag. Man ska passa på och smida medan järnet är varmt heter det ju - och det kan man väl säga att vi gjorde idag.
En riktig tjejdag har vi haft!
Den innefattade shopping, fika på vete & råg, hem & Hobby-besök, present-inköp och sedan avslutade vi dagen med ett Zumba-pass med Judith (en helt makalöst magisk människa som har utstrålning som fyller hela Dansverkstan) som gav energi och tröttade ut kroppen på samma gång. Knepigt att det kan funka?!
Bland annat fick vi dansa 70-talsdico! Yihaaa! Bättre än alla engelsmän i England. =) Men mitt mål är ändå att orka en hel engelsman. I söndags gjorde jag inte det... Helt slut efter hälften... Tjejerna däremot imponerade med att springa TRE engelsmän på raken! Go girls!!!

Idag fick min pappa en pacemaker inopererad. Han mår sådär, men nu får hjärtat i alla fall lite extra hjälp. Vi håller tummarna för att det blir bättre. Man vet att det är illa när han som är en sån sportnörd inte ens bryr sig om att det är OS.

Ute är det vårkänsla, men jag hade gärna haft snön kvar ett tag till. Just nu är det mest dripp dropp från alla träd. Vacker det också, men väldigt geggigt att ha hund för tillfället.
Men... njut av varje stund! Det finns inget dåligt väder heter det ju. =)

Mammas änglar

Ja, nu kan man ju tro att detta är ett inlägg om mig och min syster, men det är det inte riktigt. Mammas lavendelänglar är så söta tycker jag. Sydda för hand i cashmir (tror jag det heter) och fyllda med lavendel. Jag beställde en till en gravid vän, och den fick ha lite bebismage. Gulligt! Min moster undrade lite på skoj om änglar höll på med sånt?

Det kan man ju grunna på. Jag tänker mig att de njuter av det bästa från livet - och då älskar de nog också kan man hoppas. Vad tror ni?
Tyvärr finns ju bilden av att det är syndigt att älska kvar på olika ställen här i världen. Det är SYND tycker jag.

Lite bilder på änglarna. Tror att de har varit mammas terapi många gånger när hon haft tuffa tider av olika anledningar. Pyssel är en bra terapi - rensar hjärnan och är kul. Kram på dej mamma!

Melodifestivalen

Som vanligt är det på skiva man kommer att uppskatta sångerna bättre... för det är inte så många fler än Sanna och Martin som sätter tonerna.
Men det är ju en del svängiga låtar. Fast än har ingen låt satt sig sådär som man önskar. Den enda dottern spelar hela tiden är Kära bröder med Linus Svenning.

Well.. Jag tror att Panetoz och Sanna går vidare. De mest spännande är j dock att se vilka som går till andra chansen  - för det är ju dom vi får se live! =)

Snyggaste tjejbenen har killar - konstigt ju... Men spana in deras spiror!!! Bilden är lånad från svt.se

Lemarcologi

Nu när jag åter har en bil med fungerande CD-spelare så går de gamla skivorna varma i den. Just nu Peter Lemarc i alla möjliga varianter. Älskar både hans texter och musiken.
Tror till och med att Mallan fastnade för honom... =)

Fortsätt att ge!

Den här reklamen tar tag i mig varenda gång. Den går direkt till hjärtat. Det gör så ont att vår skolas elev fick bli en ängel och inte klarade sig. Är dock väldigt tacksam för att hon fick "extra tid" så att vi fick umgås med henne och ha henne hos oss på skolan.
Det finns hopp för många andra barn.

Jag har ingen insamling just nu, men fortsätt gärna ge gåvor till Barncancerfonden. Många bäckar små! Tusen röster kan ljuda som en!

Tänder två ljus...

...och tänker på två starka kvinnor som lämnat denna värld dagarna efter varandra av helt olika orsaker. En som alldeles för tidigt fick ge vika för cancerns framfart. En som hann bli 104, 5 år innan kroppen gav upp.
Så olika våra liv är.
Det gäller att hitta någon slags balans i det där med att inte ta livet för givet, men inte heller bara gå runt och oroa sig och leva enbart i stunden.
Båda har jag fina minnen av. Foton också. Och gåvor.
När man förlorar någon är det skönt att ha mycket bilder att titta på tycker jag. Bilderna hjälper minnena att hitta fram. Minnen jag annars glömt.

Jag vet ett tillfälle, när min svärfar höll Mallan första gången (ja, det tog lite tid innan han vågade så hon var nog några månader) som jag plockade upp kameran direkt och ville fotografera.
- Nä, ta inga kort, sa svärfar.
- Jomen snälla, ni är så söta ihop och det kan vara kul för Mallan att ha sen, försökte jag.
- Jag ska väl inte dö än, du får väl fler chanser, blev hans svar på det. Då kändes det fel att ta korten, för det hade ju varit som att han skulle kunnat ha trilla av pinn när som, och det var ju inte min mening.
Grejen är ju att vi kan dö när som. Fast man kan ju inte tänka så. Men man kan fotografera för att minnas.

Läste i Amelia om en man som fått alzheimers sjukdom som 41-åring. Han och frun har fotograferat alla "viktiga platser" de har tillsammans och satt upp på väggarna. De har också massor med foton på barnen och familj/släkt/vänner överallt i huset för att han ska få hjälp att minnas. Han kommer förmodligen att glömma bort sin fru och sina barn. Men genom att träna honom via foton så kanske de får "behålla" honom längre.

Än idag önskar jag att jag tagit de där bilderna på svärfar... För jag fick ingen mer chans. Och det hade varit fint att ha.
Jag har själv ett sånt kort på mig och min farmor. Jag är bebis och hon håller mig. Jag har själv inga minnen av henne eftersom hon gick bort när jag var ett år, men kortet är ett minne - ett slags bevis på att hon fanns samtidigt som jag fanns.

Foton har för mig en stor och viktig roll. Ibland kan jag bli rädd för mig själv när jag inser hur lätt jag glömmer saker. Utan foton skulle jag lätt glömma bort även personer jag inte träffar så ofta är jag rädd. Hemskt, men sant. Jag kan minnas ansikten - men har svårt att koppla ihop med namn, släktrelation osv.

Så Länge leve minnena - tack vare fotografierna - i mig.

Engelsmän, ryssar och idioter...

Nej, jag tänker inte skriva en nedlåtande text om världsmedborgare som kommer från andra riken än det där jag bor.
Men idag har jag riktigt irriterat mig på dessa tre, och för dagen kanske mest engelsmannen. Mitt mål är att klara en hel engelsman under våren.
Det har ju hänt att jag klarat en hel idiot. Ryssarna har jag bara blivit varnad för, men det säger sig självt att det kommer bli jobbigt.

Bilden är hämtad från Bitstrips.com

Och nu är det väl kanske läge för mig att berätta att det handlar om fotbollsträning. Olika sätt att träna löpning typ. Idioten är ni kanske alla bekanta med. (ja, jo, man kan känna många idioter, men detta är fortfarande en träningsaktivitet).

Idag tränade vi fotboll i två timmar (så om jag ser stel ut på jobbet i morgon så beror det på att jag ÄR stel).
Vi började med tre varv uppvärmningsjoggning, och det kanske inte är så mycket för er, men jag lovar att det är nåt jag med min kropp och taskiga kondis får bita ihop för att klara. Sen blev det andra övningar med passningar och skott där man också sprang mellan stationerna. KUL!
SEN...sen kom engelsmannen. En typ av idiot helt enkelt. Jag var borta efter andra sträckan. Pust! Har liksom inte tillräckligt med go i mig för att springa tills blodsmaken dyker upp i munnen.
Tjejerna var superduktiga! Imponerande. De körde den 3 gånger. Jag...hm...halvjoggadegick mig igenom den.
Så nu är mitt mål att klara EN hel omgång av den övningen.

Och den där ryssen... honom fick jag också höra talas om idag - och han ska tydligen inte vara att leka med han heller... Så jag vet inte om jag ser fram emot att träffa honom...

Men skam den som ger sig... Det går i alla fall lättare än det gjorde förra våren. Alltid nåt! =)

 Bilden är hämtad från mitt konto på Bitstrips.com där man kan göra om sig själv till seriefigur!