Arons dop

19 september var det lille Arons dop - ett vackert och personligt dop! Så fint att jag förstås bröt ihop när jag skulle sjunga, vände ryggen mot församlingen och hulkgrät hela sången igenom. Tur att Nina är lite proffsigare och en klippa att luta sig mot. Uppenbarligen kommer jag aldrig att kunna bli så proffsig att jag skärmar av när jag sjunger... Så då borde man ju istället träna på att gråta vackert... Ni vet, låta tårarna trilla och ändå bara kunna sjunga vidare. Men icke - näsan rinner och axlarna skakar... Och sen ser jag ut som en disktrasa. Hur tränar man på att gråta snyggt? Tips mottages tacksamt!

En grabb omgiven av trygghet och kärlek!

Han skötte sig exemplariskt hela dopet! Men sedan kom den där jobbiga tanten som har en grej som blixtrar en i ansiktet hela tiden, så en familjebild med en glad Aron blev det inte... Men övriga familjen gjorde sitt bästa för att skina som solen!

Stolta faddrar!

Jag fick äran att göra doptårtan - L hade en idé om en dopklänning som såg ut precis som den Aron hade på dopet. Det var en bra idé och jag pusslade ihop formen med hjälp av 6 stycken runda tårtbottnar. L tänkte ut fyllningen: ett lager med jordgubbsyoghurtfromage och ett lager med grädde och drottningsylt - det blev väldigt gott! Det var lite kruxigt att lägga på fyllningen, eftersom man fick lyfta en "pusselbit" i taget, men det gick.
Att dekorera gick bra, jag fick göra en nödlösning då marsipanen gick sönder en bit ner på klänningen, så spetsen som skulle suttit längst ner på klänningen fick hamna en bit upp istället.
Jag hade en idé om att kunna göra marsipanspets genom att ta en spets och lägga den på marsipanen och kavla ovanpå så att mönstret från spetsen hamnade på marsipanen. Det funkade! Och jag blev riktigt nöjd med tårtan! Tack snälla L & L för att ni hjälpte till med att lägga på pärlorna - för det hade jag aldrig hunnit annars!