onsdag 24 juni 2015

What the world needs now is love, sweet love!

Det andra brudparet jag förevigade strålade som solen, och jag tror knappt att ett enda öga var torrt när de gav varandra vigsellöftet. Förr var det alltid sångerna på vigslar som fick mina ögon att tåras och halsen att stocka sig. Idag är det snarare vigsellöftena som får mig att gömma mig bakom kameran och "stänga av".

Jag,...,
tar dig, ..., 
nu till min hustru/man
att dela glädje och sorg med dig 
och vara dig trogen 
tills döden skiljer oss åt...

"...tills döden skiljer oss åt..."
Det är starkt, och blir kanske mer starkt ju äldre man är - för då kommer det liksom närmre på många vis.

Här är lite foton från vigsel och fest.









Inga kommentarer: