Funderingar från en gitarr

Undrar om hon verkligen älskar mig? Om hon vill ha mig? Hon säger det - men hon tar nästan aldrig i mig. Och när hon gör det så plockar hon bara försiktigt med mina strängar... nån tråkig visa eller så. Jag vill ju ÖSA ROCK och POP! Ja e ingen liten mesig fjantgitarr som tänker spela barnvisor resten av mitt liv. Jag började ju mitt liv med att spela tillsammans med en vacker trubadurduo... och sedan gav hon bort mig, och jag tänkte att det kunde bli spännande att få en ny ägare- Och det var det till att börja med. Hon spelade på mig flera timmar varje dag, tills hon fick blåsor på fingrarna. Men sen dog det ut. Hennes intresse svalnade kanske? Jag kanske inte tillfredsställde så som hon önskade? Jag e kanske inte tillräckligt vacker för henne?

Men jag tycker själv att jag e vackrare än hon. Jag har mycket snyggare former. Mina kurvor är så vackra... Där ligger hon definitivt i lä...

Jag känner mig alldeles ihålig och tom inuti. Nu står jag mest i ett hörn och samlar damm. Önskar att jag kunde fånga hennes intresse igen. Men hur?
Dessutom skulle hon ju behöva en kurs så hon kunde använda mig till det jag är skapt att klara av. Och jag skulle så gärna egentligen vilja ha stålsträngar...

Kanske borde jag sätta in en kontaktannons? Ensam kurvig rödlätt brunett söker någon som kan få mina strängar att darra och skapa ljuv musik... eller nåt...