En sångtext som jag älskar

Det finns så himla många sångtexter som jag älskar, men just idag var det denna som dök upp i mitt hjärta.

Forårsdag - Anne Linnet

Du ved det sikkert allerinderst inde,
selv om jeg sjaeldent bruger store ord.
Du ved, at du er den der gennem livet
og stadig i mit hjerte bor

Jeg ved, at al min sidste tid skal leves,
jeg ved, at tiden teller hjertets slag.
At alt, det vi har graedt igennem livet,
det svinder på en forårsdag.

En forårsdag hvor solen bare skinner,
som da jeg mødte dig den første gang.
Og hele verden svandt, kun solen så os
og lavede en stille sang.

Og det er den, jeg endelig har fundet
så mange år er gået sidenhen.
Vi taenker vel at noget sku forandres
hvis vi ku´leve alt igen.

Vi taenker vel, at vi gled fra hindanden
i årene, der hastede forbi.
Og nu er alting stille her i stuen
go store ord er svaer at sig.

Men du ved det sikkert allerinderst inde,
selv om jeg sjaeldent bruger store ord.
Du ved, at du er den der gennem livet
og stadig i mit hjerte bor

Jeg ved, at al min sidste tid skal leves,
jeg ved, at tiden teller hjertets slag.
At alt, det vi har graedt igennem livet,
det svinder på en forårsdag.

Känn dig utmanad!

Jag behöver lite igångsättningshjälp nu när jag bestämt mig för att försöka blogga mer igen. (Ja, det har jag bestämt mig för många gånger, men man kan ju alltid göra ett nytt försök - jag gillar det ju!).

Här är i alla fall ett gäng med teman att utgå ifrån den närmsta månaden. Tänker även väva in foton som passar till varje dag. I morgon börjar jag! Vill du köra också så bara gör´t!

1. En sångtext som jag älskar
2. Saker jag alltid glömmer att packa
3. En fiktiv person som jag skulle vilja byta plats med
4. Saker jag behöver släppa
5. Vad vill jag ha mer av?
6. En typisk handlarlista
7. Något om mig som jag inte brukar tala om för människor
8. Vad behövs för att vara min vän?
9. Saker som gör mig exalterad
10. Alla behöver...
11. Bästa stället att vara på
12. Hur gör jag för att fokusera?
13. Hur peppar man mig bäst?
14. Vilket mål jobbar jag mot just nu?
15. Tre små steg mot mitt mål
16. En inspirerande person som jag mött
17. Hur beskriver jag mig själv?
18. Några råd till mitt yngre jag
19. Tio saker jag lärt mig senaste året
20. Saker som lugnar mig
21. En idé som verkade bra men inte var det
22. Fem böcker som alla bör läsa
23. Historiska personer som jag skulle velat möta
24. Vad är jag bra på?
25. Tre saker som jag lärt mig idag
26. Något jag ser fram emot
27. En filmkaraktär som jag kan identifiera mig med
28. Tio saker som jag älskar med våren
29. Hur gör jag för att vara tålmodig?
30. Ett barndomsminne
31. Några av mina favoritsaker

C ORON A

Jag har inte varit så orolig, och är kanske fortfarande inte det. Men har nu haft en släkting som legat sjuk i Covid-19 och det var oroliga dygn där ett tag, och ändå var han inte tillräckligt sjuk för att få komma till sjukhus. Då kan man tänka sig hur sjuka de som hamnar på sjukhus är. När respirator är det sjukhusen behöver ha tillgängliga... då sitter det inte utanpå.
Kanske är det likadant vid alla influensaperioder. Men då har många i riskzonen kunnat vaccinera sig innan, vilket förstås hjälper många.
Jag vet inte vad jag ska tro, men jag vet att det inte är vad JAG   T R O R  som ska avgöra hur jag agerar.
Här måste man ju förlita sig på de som kan och rätta sig efter det förstås. För allas skull.
Så många jag känner som är i riskzon - och jag vill absolut inte utsätta dem för en smitta som de kan bli riktigt dåliga av. Inte heller vill jag vara med om att vi har struntat så mycket i riktlinjerna att många smittas samtidigt och att många inte får den hjälp som behövs för att det är fullt på sjukhusen.
Eller att de som arbetar inom vården blir sjuka i hög grad och att våra sjukhus inte har personal.

Nä, vila från allt som inte är absolut nödvändigt. Riktigt, riktigt tråkigt förstås - särskilt när man hör att det t.ex. börjar diskuteras kring inställt studentfirande osv. Men vad är alternativet?
Än så länge har vi inte utegångsförbud i alla fall, utan har möjlighet att gå ut i naturen, ha picknick och träffas i mindre grupper med avstånd mellan oss.
Det låter som att vi kommer att ha en ganska lång period framför oss där mycket är väldigt annorlunda och begränsat. Bara att ställa sig in på det.
Förutom corona så fortsätter ju människor få cancer, hjärtinfarkter, strokes och all annan skit som finns. Covid-19 är liksom en extra grej som vi inte alls vill ha men måste förhålla oss till ändå. Förutom allt annat. Och så världsekonomin på det.

Jag tror att det kommer gå bra. Jag måste tro att det kommer att gå bra. Nu får vi bara härda ut och hålla ihop. Och skydda varandra utan att skrämma upp folk och orsaka panik.

This too shall pass...

Man får passa på att njuta av vad som finns i trädgården!

Favoritdjur

Älgar tror jag kan vara ett av mina favoritdjur. De är så speciella på nåt sätt. Stora och eleganta, ganska lugna och ändå försiktiga.
Just nu är det uviltsafaritid för mig och M. Mallan vill inte följa med. Men kanske om hon får övningsköra? Fast då kanske inte jag vågar åka med...

Samtidigt är den stora älgvandringen i Ångermanland på gång och SVT sänder "slow-tv" hela dygnet fram till maj. Det är så häftigt att ha på detta i bakgrunden medan man grejar med annat. Man får se hur isen på ångermanälven smälter mer och mer, snöstormar härjar, sångsvanar tutelurar och renar som går och betar. Än har jag inte sett någon älg, men de ska vara på g.

Tills dess får jag njuta av de älgar vi har härhemma!

Annorlunda tid

Just nu lever vi i en annorlunda tid mot vad vi är vana vid. Corona-pandemin med smittan Covid-19 härjar i världen och inte mycket är som det brukar. Än så länge kan jag inte påstå att jag lider av det särskilt mycket. Jag har ett hem att vara i, en trädgård att gå ut i, böcker att läsa, kamera att fördriva tiden med, mat i kylskåpet osv.
Men det är hårt tryck på vårdpersonal just nu, och många som blir ensamma i sin karantän.

Håller tummarna för att människor gör kloka val och inte ignorerar de råd och riktlinjer som kommer från folkhälsomyndigheten och regeringen. Då kanske vi snart kan gå tillbaka till något som liknar det samhälle vi hade förut. Helt lika tror jag inte att det blir. På gott och ont.

Att rädda liv

Idag har jag fått utbildning i HLR och hjärtstartare. Det var inte så längesedan jag gick en sådan utbildning, så det mesta kändes hyfsat färskt i minnet. Men i hjärtat blir sådana här tillfällen alltid jobbiga för mig. Det är så många minnen som bubblar upp.
Jag får skärma av för att det inte ska bli för nära, för då blir det för jobbigt.
Och tyvärr vet jag redan av erfarenhet att det inte alls är säkert att jag fungerar som jag ska om jag hamnar i en situation där jag bör agera snabbt och utföra HLR.
Därför är det förstås extra viktigt att träna ofta så att man kan gå in i en roll och utföra det ändå, fast man hamnar i ett kaos.

Hur som helst - om du känner att du behöver träna på HLR så finns det bra filmer att öva till på www.hlr.nu

En sak som ledaren sa var att man hittade bröstbenet genom att ta sikte mellan bröstvårtorna. Det kan man inte göra på mig. Då börjar de ju göra kompressioner på min mage... ;-D

Mötessjuka

I Sverige har vi mötessjuka. Möten, möten, möten.
Jag tycker om att vara effektiv och lösa det mesta via sms och mail. Ibland behövs absolut möten så att man kan föra en bra diskussion. Men mycket som endast är information kan man ju bara skicka ut istället.
Jag gillar inte att prata i telefon heller. Fråga mig inte varför. Jag vet inte.
Men så är det i alla fall. I 9 fall av 10 så skickar jag hellre sms. Till en del människors stora förtret.