|  Hur bra är du på att ta emot? Och hur bra är du på att ge? Jag anser att det där är två delar av samma sorts energi.
Inom världens olika religioner har det alltid varit väldigt viktigt att ge. Det anses vara fint att ge. Jag hörde för inte så länge sen en klok människa som sa att det där är ett gammalt missförstånd som har förts vidare genom historien. Att ge är inte det slutgiltiga. Målet är att det ska finnas ett flöde mellan givande och tagande, men man börjar alltid med det som är enklast. Och det är att ge. Men tänk lite på vad som händer när man ger, och ger och ger och ger lite till. Till slut blir man alldeles utmattad och lusten att ge blir tom och meningslös.
Jag är en sån som har mycket lättare att ge än att ta emot.
Och jag tycker att det är spännande att fundera på vad det är som händer när jag ger och när jag tar emot.
När jag ger utan att ha något dolt önskemål om att få någonting tillbaks så är givandet en upplyftande handling.
Och när jag kan ta emot utan att genast börja fundera på hur jag ska betala tillbaks för att slippa känna tacksamhet, då blir jag oerhört lycklig.
Jag kan se vilken fördel det skulle kunna vara om det fanns en naturlig balans mellan att ge och ta emot.
Välgörenhetsgalor har blivit ett väldigt populärt tillfälle för folk att ge och det har även visat sig vara en framgångsrik väg att få människor att lätta på sina plånböcker. Det kan vara allt från hjärt- och lungsjuka till svältande barn i Afrika. Olika saker engagerar människor i varierande omfattning. En av de galor som har fungerat allra bäst är de så kallade ”Faddergalorna” där man ska bli fadder till något barn i något av världens alla drabbade områden.
Man skänker en summa pengar i månaden för att hjälpa en mer otursdrabbad medmänniska. Det fick mig härom dagen att fundera på vad som i vårt land kanske är mer värdefullt än pengar?
Jag kom fram till att det måste vara tid.
Tid är något som i dagens samhälle nästan värderas högre än våra pengar.
Tanken slog mig därför – om man kunde anordna en gala där man ger av sin tid istället för sina pengar? Min känsla är att ensamhet är dagens största folksjukdom i vårt land och om det fanns någonting som många skulle uppskatta mer än att få en bunt pengar så vore det att få en stund av någons tid.
Överallt i vårt land sitter det ensamma människor som säkert skulle uppskatta att få ett besök av en medmänniska som inte har nåt annat på sin agenda än att vara en lyssnare och samtalspartner. Om så bara för en kort stund.
Och vilka människor är det då som kanske mest skulle behöva få en stunds sällskap?
För mig känns det naturligt att rikta tankarna till funktionshindrade och ensamma äldre människor. Ofta tycks det vara de som blir allt mer isolerade och bortprioriterade i vårt samhälle.
Tänk er då om det anordnades en gala där man fick ge bort en halvtimme eller en timme eller en dag till de människor som behöver en stunds sällskap. Hur skulle det vara om vi gav bort en del av vår tid?
Skulle vi kunna ge utan krav på någon motprestation?
Skulle mottagaren kunna ta emot utan att känna skuld av tacksamhet? Och den typen av gala skulle kanske kunna väcka vår öppenhet för alla de människor som finns här inom vårt eget land som lider på ett annat sätt än de svältande barnen i Afrika. Deras svält består av ensamhet.
Faktum är att det skulle kosta oss så lite att ge en stund i månaden på precis samma sätt som många ger pengar varje månad till sina Fadderbarn.
Tänk på saken.
För mig är det i alla fall en inspirerande tanke. | 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar